< Psaltaren 81 >
1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
Veisuunjohtajalle; veisataan kuin viininkorjuulaulu; Aasafin virsi. Nostakaa ilohuuto Jumalalle, joka on meidän väkevyytemme; nostakaa riemuhuuto Jaakobin Jumalalle.
2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
Virittäkää kiitosvirsi, lyökää vaskirumpuja, soittakaa suloisesti kanteleita ynnä harppuja.
3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
Puhaltakaa pasunaa uudenkuun aikana, täyden kuun aikana, meidän juhlapäivämme kunniaksi.
4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
Sillä tämä on käsky Israelille, Jaakobin Jumalan säädös.
5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
Hän asetti sen todistukseksi Joosefille käydessään Egyptin maata vastaan. Minä kuulen puheen, joka on minulle outo:
6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
"Minä nostin taakan hänen hartioiltansa, hänen kätensä pääsivät kantokorin kuormasta.
7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
Hädässäsi sinä huusit, ja minä vapautin sinut; ukkospilven peitosta minä vastasin sinulle, minä koettelin sinua Meriban veden luona." (Sela)
8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
"Kuule, kansani, minä varoitan sinua; Israel, jospa sinä minua kuulisit!
9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
Älköön sinulla olko muukalaista jumalaa, äläkä kumarra vierasta jumalaa.
10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
Minä olen Herra, sinun Jumalasi, joka toin sinut Egyptin maasta; avaa suusi, niin minä sen täytän.
11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
Mutta minun kansani ei kuullut minun ääntäni, eikä Israel noudattanut minun mieltäni.
12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
Niin minä annoin heidän mennä pois sydämensä paatumuksessa, he saivat vaeltaa omien neuvojensa mukaan.
13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
Oi, jospa minun kansani minua kuulisi ja Israel vaeltaisi minun teilläni,
14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
niin minä pian masentaisin heidän vihollisensa ja kääntäisin käteni heidän vihamiehiänsä vastaan.
15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
Ne, jotka Herraa vihaavat, matelisivat hänen edessään, ja heidän kohtalonsa kestäisi iankaikkisesti.
16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
Mutta kansaansa hän ruokkisi parhaalla nisulla; minä ravitsisin sinua hunajalla kalliosta."