Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

To the chief Musician upon Gittith, A Psalm of Asaph. Sing aloud to God our strength: make a joyful noise to the God of Jacob.

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Take a psalm, and strike the timbrel, the pleasant harp with the psaltery.

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Blow the trumpet in the new moon, in the time appointed, on our solemn feast day.

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

For this was a statute for Israel, and a law of the God of Jacob.

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

This he ordained in Joseph for a testimony, when he went out through the land of Egypt: where I heard a language that I understood not.

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

I removed his shoulder from the burden: his hands were delivered from the pots.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

Thou didst call in trouble, and I delivered thee; I answered thee in the secret place of thunder: I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Hear, O my people, and I will testify to thee: O Israel, if thou wilt hearken to me;

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

There shall no strange god be in thee; neither shalt thou worship any strange god.

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

I am the LORD thy God, who brought thee out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

But my people would not hearken to my voice; and Israel would not obey me.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

So I gave them up to their own hearts’ lust: and they walked in their own counsels.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

O that my people had hearkened to me, and Israel had walked in my ways!

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

I should soon have subdued their enemies, and turned my hand against their adversaries.

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

The haters of the LORD should have submitted themselves to him: and their time should have endured for ever.

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

He should have fed them also with the finest of the wheat: and with honey out of the rock I should have satisfied thee.