Psaltaren 81
1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
Sing aloud to God, our strength! Make a joyful shout to the God of Jacob [Supplanter]!
2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
Raise a song, and bring here the tambourine, the pleasant lyre with the harp.
3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
Blow the shofar ·ram horn· at the New Moon, at the full moon, on our feast day.
4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
For it is a statute for Israel [God prevails], an judgement of the God of Jacob [Supplanter].
5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
He appointed it in Joseph [May he add] for a testimony, when he went out over the land of Egypt [Abode of slavery], I sh'ma ·heard obeyed· a language that I didn’t know.
6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
“I removed his shoulder from the burden. His hands were freed from the basket.
7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
You called in trouble, and I delivered you. I answered you in the secret place of thunder. I tested you at the waters of Meribah [Quarreling].” (Selah) ·contemplation with musical interlude·.
8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
“Sh'ma ·Hear obey·, my people, and I will testify to you, Israel [God prevails], if you would listen to me!
9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
There shall be no strange deity in you, neither shall you hawa ·bow low, prostrate· to worship any foreign deity.
10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
I am Adonai, your God, who brought you up out of the land of Egypt [Abode of slavery]. Open your mouth wide, and I will fill it.
11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
But my people didn’t sh'ma ·hear obey· my voice. Israel [God prevails] desired none of me.
12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
So I let them go after the stubbornness of their hearts, that they might walk in their own counsels.
13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
Oh that my people would sh'ma ·hear obey· me, that Israel [God prevails] would walk in my ways!
14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
I would soon subdue their enemies, and turn my hand against their adversaries.
15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
The haters of Adonai would cringe before him, and their punishment would last forever.
16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
But he would have also fed them with the finest of the wheat. I will satisfy you with honey out of the rock.”
