Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

For the Leader; upon the Gittith. A Psalm of Asaph. Sing aloud unto God our strength; shout unto the God of Jacob.

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Take up the melody, and sound the timbrel, the sweet harp with the psaltery.

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Blow the horn at the new moon, at the full moon for our feast-day.

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

For it is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob.

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

He appointed it in Joseph for a testimony, when He went forth against the land of Egypt. The speech of one that I knew not did I hear:

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

'I removed his shoulder from the burden; His hands were freed from the basket.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

Thou didst call in trouble, and I rescued thee; I answered thee in the secret place of thunder; I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Hear, O My people, and I will admonish thee: O Israel, if thou wouldest hearken unto Me!

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

There shall no strange god be in thee; neither shalt thou worship any foreign god.

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

I am the LORD thy God, who brought thee up out of the land of Egypt; open thy mouth wide, and I will fill it.

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

But My people hearkened not to My voice; and Israel would none of Me.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

So I let them go after the stubbornness of their heart, that they might walk in their own counsels.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

Oh that My people would hearken unto Me, that Israel would walk in My ways!

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

I would soon subdue their enemies, and turn My hand against their adversaries.

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

The haters of the LORD should dwindle away before Him; and their punishment should endure for ever.

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

They should also be fed with the fat of wheat; and with honey out of the rock would I satisfy thee.'