Psaltaren 81

1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

For the end, a Psalm for Asaph, concerning the wine presses. Rejoice you in God our helper; shout aloud to the God of Jacob.

2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Take a psalm, and produce the timbrel, the pleasant lute with the harp.

3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Blow the trumpet at the new moon, in the glorious day of your feast.

4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

For [this] is an ordinance for Israel, and a statute of the God of Jacob.

5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

He made it [to be] a testimony in Joseph, when he came forth out of the land of Egypt: he heard a language which he understood not.

6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

He removed his back from burdens: his hands slaved in making the baskets.

7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

You did call upon me in trouble, and I delivered you; I heard you in the secret place of the storm: I proved you at the water of Strife. (Pause)

8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Hear, my people, and I will speak to you, O Israel; and I will testify to you: if you will listen to me;

9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

there shall be no new god in you; neither shall you worship a strange god.

10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

For I am the Lord your God, that brought you out of the land of Egypt: open your mouth wide, and I will fill it.

11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

But my people listened not to my voice; and Israel gave no heed to me.

12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

So I let them go after the ways of their own hearts: they will go on in their own ways.

13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

If my people had listened to me, if Israel had walked in my ways,

14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

I should have put down their enemies very quickly, and should have laid my hand upon those that afflicted them.

15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

The Lord's enemies [should have] lied to him: but their time shall be for ever.

16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

And he fed them with the fat of wheat; and satisfied them with honey out of the rock.