Psaltaren 81
1 På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
Til Sangmesteren. Al-haggittit. Af Asaf.
2 Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
Jubler for Gud, vor Styrke, raab af fryd for Jakobs Gud,
3 Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
istem Lovsang, lad Pauken lyde, den liflige Citer og Harpen;
4 Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
stød i Hornet paa Nymaanedagen, ved Fuldmaaneskin paa vor Højtidsdag!
5 Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
Thi det er Lov i Israel, et Bud fra Jakobs Gud;
6 Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
han gjorde det til en Vedtægt i Josef, da han drog ud fra Ægypten, hvor han hørte et Sprog, han ikke kendte.
7 Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
»Jeg fried hans Skulder for Byrden, hans Hænder slap fri for Kurven.
8 Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
I Nøden raabte du, og jeg frelste dig, jeg svarede dig i Tordenens Skjul, jeg prøvede dig ved Meribas Vande. (Sela)
9 Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
Hør, mit Folk, jeg vil vidne for dig, Israel, ak, om du hørte mig!
10 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
En fremmed Gud maa ej findes hos dig, tilbed ikke andres Gud!
11 Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
Jeg, HERREN, jeg er din Gud, som førte dig op fra Ægypten; luk din Mund vidt op, og jeg vil fylde den!
12 Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
Men mit Folk vilde ikke høre min Røst, Israel lød mig ikke.
13 Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
Da lod jeg dem fare i deres Stivsind, de vandrede efter deres egne Raad.
14 Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
Ak, vilde mit Folk dog høre mig, Israel gaa mine Veje!
15 Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
Da kued jeg snart deres Fjender, vendte min Haand mod deres Uvenner!
16 Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
Deres Avindsmænd skulde falde og gaa til Grunde for evigt; jeg nærede dig med Hvedens Fedme, mættede dig med Honning fra Klippen!«
