Psaltaren 80

1 En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.

För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

2 Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.

Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

3 Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

4 Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?

Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

5 Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.

HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

6 Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.

Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

7 Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

8 Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.

Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

9 Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.

Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

10 Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.

Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

11 Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.

Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

12 Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?

det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

13 De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.

Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

14 Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;

Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

15 Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.

Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

16 Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.

Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

17 Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;

Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

18 Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.

Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

19 Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.