Psaltaren 80
1 En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.
Give ear, O Shepherd of Israel, you that lead Joseph like a flock; you that dwell between the cherubims, shine forth.
2 Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.
Before Ephraim and Benjamin and Manasseh stir up your strength, and come and save us.
3 Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
Turn us again, O God, and cause your face to shine; and we shall be saved.
4 Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?
O LORD God of hosts, how long will you be angry against the prayer of your people?
5 Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.
You feed them with the bread of tears; and give them tears to drink in great measure.
6 Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.
You make us a strife unto our neighbours: and our enemies laugh among themselves.
7 Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
Turn us again, O God of hosts, and cause your face to shine; and we shall be saved.
8 Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.
You have brought a vine out of Egypt: you have cast out the heathen, and planted it.
9 Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.
You prepared room before it, and did cause it to take deep root, and it filled the land.
10 Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.
The hills were covered with the shadow of it, and the boughs thereof were like the goodly cedars.
11 Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.
She sent out her boughs unto the sea, and her branches unto the river.
12 Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?
Why have you then broken down her hedges, so that all they which pass by the way do pluck her?
13 De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.
The boar out of the wood does waste it, and the wild beast of the field does devour it.
14 Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;
Return, we plead to you, O God of hosts: look down from heaven, and behold, and visit this vine;
15 Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.
And the vineyard which your right hand has planted, and the branch that you made strong for yourself.
16 Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.
It is burned with fire, it is cut down: they perish at the rebuke of your countenance.
17 Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;
Let your hand be upon the man of your right hand, upon the son of man whom you made strong for yourself.
18 Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.
So will not we go back from you: quicken us, and we will call upon your name.
19 Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
Turn us again, O LORD God of hosts, cause your face to shine; and we shall be saved.
