Psaltaren 80

1 En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.

Patalinghugi, Oh Magbalantay sa Israel, Ikaw nga nagamando kang Jose sama sa usa ka panon sa mga carnero; Ikaw nga nagalingkod ibabaw sa querubin, magpasidlak ikaw.

2 Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.

Pakuwa ang imong kagahum sa atubangan ni Ephraim ug ni Benjamin ug ni Manases, Ug umari ka aron sa pagluwas kanamo.

3 Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Pabalika kami, Oh Dios; Ug pasidlaka ang imong nawong, ug kami mamaluwas.

4 Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?

Oh Jehova, Dios sa mga panon, Hangtud anus-a ba ikaw masuko batok sa pag-ampo sa imong katawohan?

5 Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.

Imong gipakaon (sila) sa tinapay sa mga luha, Ug gihatagan mo (sila) ug mga luha nga pagaimnon sa hilabihan nga pagkadaghan.

6 Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.

Gihimo mo kami nga usa ka pagkabingkil sa among mga isigkatawo; Ug ang among mga kaaway nanagpangatawa sa taliwala sa ilang kaugalingon.

7 Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Pabalika kami, Oh Dios sa mga panon; Ug pasidlaka ang imong nawong, ug kami mamaluwas.

8 Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.

Ikaw nagdala ug usa ka parras gikan sa Egipto: Gipapahawa mo ang mga nasud, ug gitanum mo kini.

9 Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.

Nag-andam ka ug dapit sa atubangan niini, Ug gipatidlum ang iyang gamut niini, ug napuno ang yuta.

10 Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.

Ang kabukiran gitabonan sa landong niini; Ug ang mga balagon niini maingon sa mga cedro sa Dios.

11 Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.

Ug mingkaylap ang mga sanga niini ngadto sa dagat, Ug ang mga udlot niini ngadto sa Suba.

12 Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?

Ngano man nga gipukan mo ang mga kuta niini, Sa pagkaagi nga ang tanan nga managpanlabay sa dalan mamupo niana?

13 De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.

Ang baboy nga ihalas nga gikan sa kakahoyan magapang-it niana, Ug ang mga mananap nga ihalas sa kapatagan magakaon niana.

14 Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;

Bumalik ka, nagahangyo kami kanimo, Oh Dios sa mga panon. Sud-onga gikan sa langit, ug tanawa, ug du-awa kining parrasa,

15 Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.

Ug ang harog nga gitanum sa imong toong kamot, Ug ang sanga nga imong gipalig-on alang sa imong kaugalingon.

16 Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.

Kini nasunog sa kalayo, naputol kini: (Sila) nangamatay tungod sa pagbadlong sa imong nawong.

17 Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;

Itapion ang imong kamot ibabaw sa tawo sa imong toong kamot, Ibabaw sa anak sa tawo nga imong gipalig-on alang sa imong kaugalingon.

18 Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.

Mao kini nga kami dili magabalik gikan kanimo: Banhawon mo kami, ug kami magatawag sa imong ngalan.

19 Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Pabalika kami, Oh Jehova nga Dios sa mga panon; Pasidlaka ang imong nawong, ug kami mamaluwas.