Psaltaren 79
1 En Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort.
Ry Andrianañahare, tinorotosi’ o kilakila ‘ndatio ty lova’o; fa tiniva’ iereo i anjomba’o Masiñey zinevo’ iereo ho am-botri-am-botry t’Ierosalaime.
2 De hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene.
Finaha’e ami’ty fañova’ o mpitoro’oo o voron-dikerañeo; naho ami’ty nofo’ o nigahiñ’ ama’oo o bibi’ ty tane toio.
3 De hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof.
Nadoandoañe hoe rano mb’eo mb’eo e Ierosalaime ao ty lio’ iareo; ie tsy amam-pandenteke.
4 Vi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Fifosà’ o am-paripari’aio zahay, mandrabioñe naho mitsikike anay o mañohok’ anaio.
5 Herre, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta?
Pak’ombia ry Iehovà? ho viñera’o nainai’e hao? Sikal’ombia ty mbe hibebañe hoe afo ty famarahia’o?
6 Utgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla.
Adobaño amo kilakila ondaty tsy mahafohiñ’Azoo ty haviñera’o; naho amo tane tsy mikanjy i tahina’oio.
7 Ty de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt.
Fa nabotse’ iereo t’Iakobe, naho nanoeñe tanàn-taolo ty fimoneña’e.
8 Tänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne.
Ko tiahie’o ama’ay o hakeon-drae’aio, ampisalakao anay masìka o fiferenaiña’oo, fa nafotsak’ ambane.
9 Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull.
Imbao, ry Andrianañaharem- pandrombahañ’ anay! Ty amy enge’ i tahina’oy; avotsoro, vaho saroño o hakeo’aio ty amy tahina’oy.
10 Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon.
Aa vaho akore ty atao’ o kilakila ondatio ty hoe: Aia t’i Andrianañahare’ iareo? Ampahafohino o fifeheañeo ampahaisaha’ay ty famaleañe o liom-pitoro’o nadoañeo.
11 Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn.
Ampiatrefañ’ Azo ty fitretretretre’ o mpirohio; ty ami’ty harà’ elahin-kaozara’o; hahao o tinendre havetrakeo.
12 Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva.
Le valeo im-pito añ’araña’ o mañohok’ anaio, o tivetive nafokafoka’e ama’oo ry Talè.
13 Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända.
Soa te hañandriañe Azo nainai’e zahay ondati’o naho añondrim-piandraza’oo, vaho hatalili’ay amy ze hene tariratse kitro añ’afe’e ty enge’o.
