Psaltaren 78

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

Escucha, pueblo mío, mi ley: inclinád vuestro oído a las palabras de mi boca.

2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

Abriré en parábola mi boca: hablaré enigmas del tiempo antiguo:

3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

Los cuales hemos oído y entendido: que nuestros padres nos los contaron.

4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

No los encubriremos a sus hijos, contando a la generación postrera las alabanzas de Jehová: y su fortaleza, y sus maravillas, que hizo.

5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

Que levantó testimonio en Jacob, y puso ley en Israel: la cual mandó a nuestros padres, que la notificasen a sus hijos:

6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

Para que sepa la generación postrera: y los hijos que nacerán, que se levantarán, cuenten a sus hijos:

7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

Y pondrán en Dios su confianza, y no se olvidarán de las obras de Dios: y guardarán sus mandamientos.

8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

Y no serán como sus padres, generación contumaz, y rebelde: generación que no compuso su corazón, ni su espíritu fue fiel con Dios.

9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

Los hijos de Efraím armados, flecheros, volvieron las espaldas el día de la batalla.

10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

No guardaron el concierto de Dios: ni quisieron andar en su ley,

11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

Antes se olvidaron de sus obras, y de sus maravillas que les había mostrado.

12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

Delante de sus padres hizo maravillas en la tierra de Egipto, en el campo de Soan.

13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

Rompió la mar, e hízolos pasar: e hizo estar las aguas como en un montón.

14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

Y llevólos con nube de día, y toda la noche con lumbre de fuego.

15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

Hendió las peñas en el desierto: y dióles a beber de abismos grandes.

16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

Y sacó de la peña corrientes, e hizo descender aguas, como ríos.

17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

Y tornaron aun a pecar contra él, enojando al Altísimo en la soledad.

18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

Y tentaron a Dios en su corazón, pidiendo comida para su alma.

19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

Y hablaron contra Dios, diciendo: ¿Podrá Dios poner nos mesa en el desierto?

20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

He aquí, ha herido la peña, y corrieron aguas, y arroyos salieron ondeando: ¿podrá también dar pan? ¿aparejará carne a su pueblo?

21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

Por tanto oyó Jehová, y enojóse: y encendióse el fuego en Jacob, y el furor subió también en Israel.

22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

Porque no habían creído a Dios, ni habían confiado de su salud.

23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

Y mandó a las nubes de arriba: y abrió las puertas de los cielos.

24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

E hizo llover sobre ellos maná para comer, y dióles trigo de los cielos.

25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

Pan de nobles comió el hombre: envióles comida a hartura.

26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

Movió al solano en el cielo; y trajo con su fortaleza al austro,

27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

E hizo llover sobre ellos carne, como polvo: y aves de alas como arena de la mar.

28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

E hízo las caer en medio de su campo, al rededor de sus tiendas.

29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

Y comieron, y hartáronse mucho: y cumplióles su deseo.

30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

No habían aun quitado de sí su deseo, aun su vianda estaba en su boca,

31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

Cuando vino sobre ellos el furor de Dios, y mató en los gruesos de ellos, y derribó los escogidos de Israel.

32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

Con todo esto pecaron aun; y no dieron crédito a sus maravillas.

33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

Y consumió en muy poco sus días, y sus años apresuradamente.

34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

Si los mataba, entonces le buscaban; y convertíanse, y buscaban a Dios de mañana.

35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

Y acordábanse que Dios era su refugio: y el Dios Alto su redentor.

36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

Y lisonjeábanle con su boca; y con su lengua le mentían:

37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

Mas sus corazones no eran rectos con él: ni estuvieron firmes en su concierto.

38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

Mas él, misericordioso perdonaba la maldad, y no los destruyó: y abundó su misericordia para apartar su ira, y no despertó toda su ira.

39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

Y acordóse que eran carne: espíritu que va y no vuelve.

40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

¡Cuántas veces le ensañaron en el desierto, le enojaron en la soledad!

41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

Y volvieron, y tentaron a Dios: y limitaron al Santo de Israel.

42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

No se acordaron de su mano: del día que les redimió de angustia;

43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

Que había puesto en Egipto sus señales: y sus maravillas en el campo de Soan:

44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

Y había vuelto sus ríos en sangre: y sus corrientes porque no bebiesen:

45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

Había enviado en ellos una mezcla de moscas que los había comido: asimismo ranas que los destruyeron.

46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

Y había dado al pulgón sus frutos: y sus trabajos a la langosta.

47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

Había destruido sus viñas con granizo, y sus higuerales con piedra.

48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

Y entregó al pedrisco sus bestias, y sus ganados al fuego.

49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

Había enviado en ellos el furor de su saña: ira y enojo, y angustia, y ángeles malos.

50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

Enderezó el camino a su furor: no detuvo la vida de ellos de la muerte, antes entregó su vida a la mortandad:

51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

E hirió a todo primogénito en Egipto; las primicias de las fuerzas en las tiendas de Cam.

52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

E hizo partir, como hato de ovejas, su pueblo; y llevólos, como a un rebaño, por el desierto.

53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

Y guiólos con seguridad, que no tuvieron miedo; y a sus enemigos cubrió la mar.

54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

Metiólos en los términos de su tierra santa; en este monte, que ganó su mano derecha.

55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

Y echó las naciones de delante de ellos, e hízolas caer en cordel de heredad: e hizo habitar en sus moradas a las tribus de Israel.

56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

Y tentaron, y enojaron al Dios Altísimo; y no guardaron sus testimonios.

57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

Y volviéronse, y rebeláronse como sus padres; volviéronse como arco engañoso.

58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

Y enojáronle con sus altos; y provocáronle a zelo con sus esculturas.

59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

Oyó Dios, y enojóse; y aborreció en grande manera a Israel.

60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

Por esta causa dejó el tabernáculo de Silo, la tienda en que habitó entre los hombres.

61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

Y dio en cautividad su fortaleza; y su gloria en mano del enemigo.

62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

Y entregó a su pueblo a la espada; y airóse contra su heredad.

63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

A sus mancebos tragó el fuego; y sus vírgenes no fueron loadas.

64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

Sus sacerdotes cayeron a espada: y sus viudas no lamentaron.

65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

Y despertóse el Señor, como un dormido: como un valiente, que da voces a causa del vino:

66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

E hirió a sus enemigos detrás: dióles vergüenza perpetua.

67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

Y aborreció la tienda de José; y no escogió a la tribu de Efraím:

68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

Mas escogió a la tribu de Judá: al monte de Sión, al cual amó.

69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

Y edificó, como alturas, su santuario: como la tierra, lo acimentó para siempre.

70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

Y eligió a David su siervo: y tomóle de las majadas de las ovejas.

71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

Detrás de las paridas le trajo: para que apacentase a Jacob su pueblo, y a Israel su heredad.

72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.

Y apacentólos con enterez de su corazón: y con las industrias de sus manos los pastoreó.