Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
Una contemplación de Asaf. Escuchad mi enseñanza, pueblo mío. Vuelve tus oídos a las palabras de mi boca.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
Voy a abrir mi boca en una parábola. Pronunciaré oscuros refranes de antaño,
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
que hemos oído y conocido, y nuestros padres nos lo han dicho.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
No los esconderemos de sus hijos, contar a la generación venidera las alabanzas de Yahvé, su fuerza y las maravillas que ha hecho.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Porque estableció un pacto en Jacob, y designó una enseñanza en Israel, que ordenó a nuestros padres, que los den a conocer a sus hijos;
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
para que la generación venidera lo sepa, incluso los niños que han de nacer; que deben levantarse y decírselo a sus hijos,
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
para que pongan su esperanza en Dios, y no olvidar las obras de Dios, sino que guarden sus mandamientos,
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
y que no sean como sus padres — una generación obstinada y rebelde, una generación que no ha fidelizado su corazón, cuyo espíritu no estaba firme con Dios.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
Los hijos de Efraín, armados y con arcos, se volvió atrás en el día de la batalla.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
No cumplieron el pacto de Dios, y se negó a caminar en su ley.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
Se olvidaron de sus actos, sus maravillosas hazañas que les había mostrado.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
Hizo cosas maravillosas a la vista de sus padres, en la tierra de Egipto, en el campo de Zoan.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
Partió el mar y los hizo pasar. Hizo que las aguas se mantuvieran como un montón.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
De día también los guiaba con una nube, y toda la noche con una luz de fuego.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
Partió rocas en el desierto, y les dio de beber abundantemente como de las profundidades.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
También sacó arroyos de la roca, e hizo que las aguas corrieran como ríos.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Sin embargo, siguieron pecando contra él, para rebelarse contra el Altísimo en el desierto.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
Tentaron a Dios en su corazón pidiendo comida según su deseo.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
Sí, hablaron contra Dios. Dijeron: “¿Puede Dios preparar una mesa en el desierto?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
He aquí que golpeó la roca, de modo que las aguas brotaron, y los arroyos se desbordaron. ¿Puede dar pan también? ¿Proporcionará carne a su pueblo?”
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Por lo tanto, Yahvé escuchó y se enojó. Se encendió un fuego contra Jacob, La ira también se dirigió contra Israel,
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
porque no creían en Dios, y no confió en su salvación.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Sin embargo, él mandaba en los cielos, y abrió las puertas del cielo.
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
Hizo llover maná sobre ellos para que comieran, y les dio comida del cielo.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
El hombre comió el pan de los ángeles. Les mandó comida hasta la saciedad.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Hizo que el viento del este soplara en el cielo. Con su poder guió el viento del sur.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
También hizo llover sobre ellos carne como el polvo, aves aladas como la arena de los mares.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
Los dejó caer en medio de su campamento, alrededor de sus viviendas.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
Comieron, pues, y se saciaron. Les dio su propio deseo.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
No se apartaron de sus antojos. La comida aún estaba en sus bocas,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
cuando la ira de Dios subió contra ellos, mató a algunos de sus más fuertes, y abatió a los jóvenes de Israel.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
A pesar de todo esto, pecaron, y no creían en sus maravillosas obras.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Por eso consumió sus días en la vanidad, y sus años de terror.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Cuando los mató, entonces preguntaron por él. Volvieron y buscaron a Dios con ahínco.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
Recordaron que Dios era su roca, el Dios Altísimo, su redentor.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Pero ellos lo halagaron con su boca, y le mintieron con la lengua.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Porque su corazón no estaba bien con él, ni fueron fieles a su pacto.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
Pero él, siendo misericordioso, perdonó la iniquidad y no los destruyó. Sí, muchas veces desvió su ira, y no despertó toda su ira.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
Recordó que no eran más que carne, un viento que pasa y no vuelve.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Cuántas veces se rebelaron contra él en el desierto, ¡y lo afligió en el desierto!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Se volvieron y tentaron a Dios, y provocó al Santo de Israel.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
No se acordaron de su mano, ni el día en que los redimió del adversario;
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
cómo puso sus signos en Egipto, sus maravillas en el campo de Zoan,
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
convirtió sus ríos en sangre, y sus arroyos, para que no pudieran beber.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
Envió entre ellos enjambres de moscas, que los devoraron; y ranas, que los destruyeron.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
También le dio su aumento a la oruga, y su trabajo a la langosta.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
Destruyó sus vides con el granizo, sus higueras de sicomoro con la escarcha.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
También entregó su ganado al granizo, y sus rebaños a los rayos calientes.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Arrojó sobre ellos la ferocidad de su ira, la ira, la indignación y los problemas, y una banda de ángeles del mal.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
Hizo un camino para su ira. No les perdonó el alma de la muerte, sino que entregaron su vida a la peste,
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
y golpeó a todos los primogénitos de Egipto, el jefe de su fuerza en las tiendas de Cam.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
Pero sacó a los suyos como a ovejas, y los guió en el desierto como un rebaño.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Los condujo con seguridad, para que no tuvieran miedo, pero el mar arrolló a sus enemigos.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
Los llevó a la frontera de su santuario, a esta montaña, que su mano derecha había tomado.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
También expulsó a las naciones que estaban delante de ellos, les asignó una herencia por línea, e hizo que las tribus de Israel habitasen en sus tiendas.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Sin embargo, tentaron y se rebelaron contra el Dios Altísimo, y no mantuvo sus testimonios,
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
sino que se volvieron atrás, y actuaron con traición como sus padres. Estaban retorcidos como un arco engañoso.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Porque lo provocaron a la ira con sus lugares altos, y lo movieron a los celos con sus imágenes grabadas.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
Cuando Dios escuchó esto, se enojó, y aborrecía enormemente a Israel,
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
por lo que abandonó la tienda de Silo, la tienda que colocó entre los hombres,
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
y entregó su fuerza al cautiverio, su gloria en la mano del adversario.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
También entregó a su pueblo a la espada, y se enfadó con su herencia.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
El fuego devoró a sus jóvenes. Sus vírgenes no tenían canción de boda.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Sus sacerdotes cayeron por la espada, y sus viudas no podían llorar.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Entonces el Señor se despertó como quien sale del sueño, como un hombre poderoso que grita a causa del vino.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
Golpeó a sus adversarios hacia atrás. Los sometió a un reproche perpetuo.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Además, rechazó la tienda de José, y no eligió la tribu de Efraín,
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
Pero eligió la tribu de Judá, El Monte Sión que él amaba.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
Construyó su santuario como las alturas, como la tierra que ha establecido para siempre.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
También eligió a David, su siervo, y lo sacaron de los rediles;
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
de seguir a las ovejas que tienen sus crías, lo llevó a ser el pastor de Jacob, su pueblo, e Israel, su herencia.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
Así quefue su pastor según la integridad de su corazón, y los guió con la destreza de sus manos.
