Psaltaren 78

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

Instrução de Asafe: Povo meu, escuta minha doutrina; inclinai vossos ouvidos às palavras de minha boca.

2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

Abrirei minha boca em parábolas; falarei mistérios dos tempos antigos,

3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

Os quais ouvimos e conhecemos, e nossos pais nos contaram.

4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

Nós não [os] encobriremos a seus filhos, contaremos à próxima geração sobre os louvores do SENHOR, o seu poder, e suas maravilhas que ele fez.

5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

Porque ele firmou um testemunho em Jacó, e pôs a Lei em Israel, a qual ele instruiu aos nossos pais, para que eles ensinassem a seus filhos;

6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

Para que a geração seguinte [dela] soubesse; [e] os filhos que nascessem contassem a seus filhos;

7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

E [assim] pusessem sua esperança em Deus; e não se esquecessem dos feitos de Deus, mas sim, que guardassem os mandamentos dele;

8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

E não fossem como seus pais, [que foram] uma geração teimosa e rebelde; geração que não firmou seu coração, e cujo espírito não foi fiel a Deus.

9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

Os filhos de Efraim, mesmo tendo arcos e flechas, viraram-se para trás no dia da batalha;

10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

Não guardaram o pacto de Deus, e recusaram a andar conforme sua Lei.

11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

E se esqueceram de seus feitos, e de suas maravilhas que ele tinha lhes feito ver.

12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

Ele fez maravilhas perante seus pais na terra do Egito, [no] campo de Zoã.

13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

Ele dividiu o mar, e os fez passarem por ele; ele fez as águas ficarem paradas como [se estivessem] amontoadas.

14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

E ele os guiou com uma nuvem durante o dia, e por toda a noite com uma luz de fogo.

15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

Ele partiu as rochas no deserto, e [lhes] deu de beber como que de abismos profundos.

16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

Porque ele tirou correntes da rocha, e fez as águas descerem como rios.

17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

E [ainda] prosseguiram em pecar contra ele, irritando ao Altíssimo no deserto.

18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

E tentaram a Deus nos seus corações, pedindo comida para o desejo de suas almas.

19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

E falaram contra Deus, e disseram: Poderia Deus preparar uma mesa de comida no deserto?

20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

Eis que ele feriu a rocha, e águas correram [dela] e ribeiros fluíram em abundância; será que ele também poderia [nos] dar pão, ou preparar carne a seu povo?

21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

Por isso o SENHOR [os] ouviu, e se irritou; e fogo se acendeu contra Jacó, e furor também subiu contra Israel;

22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

Porque eles não creram em Deus, nem confiaram na salvação que dele vem;

23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

Mesmo assim, ele deu ordens às altas nuvens, e abriu as portas dos céus;

24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

E choveu sobre eles o maná, para comerem; e lhes deu trigo dos céus.

25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

Cada homem [daquele povo] comeu o pão dos anjos; ele lhes mandou comida para se fartarem.

26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

Ele fez soprar o vento do oriente nos céus, e trouxe o [vento] do sul com seu poder.

27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

Ele fez chover sobre eles carne como a poeira da terra; e aves de asas como a areia do mar;

28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

E [as] fez cair no meio de seu acampamento, ao redor de suas tendas.

29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

Então comeram, e fartaram-se abundantemente; e satisfez o desejo deles.

30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

Porem, estando eles [ainda] não satisfeitos, enquanto a comida ainda estava em suas bocas,

31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

a ira de Deus subiu contra eles; matou os mais robustos deles e abateu os jovens de Israel.

32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

Com tudo isto ainda pecaram, e não creram nas maravilhas que ele fez.

33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

Por isso gastaram seus dias em futilidades, e seus anos em terrores.

34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

Quando ele matava [alguns dentre] eles, então buscavam por ele, e se convertiam, e buscavam a Deus de madrugada.

35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

E se lembravam de que Deus era sua rocha, e que o Deus Altíssimo [era] o seu libertador.

36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

Porém falavam bem dele da boca para fora, e mentiam com suas línguas.

37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

Porque o coração deles não era comprometido para com ele, e não foram fiéis ao pacto dele.

38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

Porém ele, sendo misericordioso, perdoava a maldade deles, e não os destruía; e muitas vezes desviou de mostrar sua ira, e não despertou todo o seu furor;

39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

[Porque] se lembrou de que eles eram carne, e [como] o vento, que vai, e não volta mais.

40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

Quantas vezes o provocaram no deserto, e o maltrataram na terra desabitada!

41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

Pois voltavam a tentar a Deus, e perturbavam ao Santo de Israel.

42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

Não se lembraram de sua mão, [nem] do dia em que os livrou do adversário.

43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

Como quando ele fez seus sinais no Egito, e seus atos maravilhosos no campo de Zoã.

44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

E transformou seus rios e suas correntes em sangue, para que não bebessem.

45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

Enviou entre eles variedades de moscas, que os consumiu; e rãs, que os destruíram.

46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

E deu suas colheitas ao pulgão, e o trabalho deles ao gafanhoto.

47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

Com saraiva destruiu suas vinhas, e suas figueiras-bravas com granizo.

48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

E entregou seu gado à saraiva; e seus animais a brasas ardentes.

49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

Mandou entre eles o ardor de sua ira: fúria, irritação e angústia, enviando mensageiros do mal.

50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

Ele preparou o caminho de sua ira; não poupou suas almas da morte, e entregou seus animais à peste.

51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

E feriu [mortalmente] a todo primogênito no Egito; as primícias nas forças nas tendas de Cam.

52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

E levou a seu povo como a ovelhas; e os guiou pelo deserto como a um rebanho.

53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

Ele os conduziu em segurança, e não temeram. O mar encobriu seus inimigos.

54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

E os trouxe até os limites de sua [terra] santa, até este monte, que sua mão direita adquiriu.

55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

E expulsou as nações de diante deles, e fez com que eles repartissem as linhas de sua herança, e fez as tribos de Israel habitarem em suas tendas.

56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

Porém eles tentaram e provocaram ao Deus Altíssimo; e não guardaram os testemunhos dele.

57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

E voltaram a ser [tão] infiéis como os seus pais; desviaram-se como um arco enganoso.

58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

E provocaram a ira dele com seus altares pagãos, e com suas imagens de escultura moveram-no de ciúmes.

59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

Deus ouviu [isto], e se indignou; e rejeitou gravemente a Israel.

60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

Por isso ele abandonou o tabernáculo em Siló, a tenda que ele havia estabelecido como habitação entre as pessoas.

61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

E entregou o [símbolo] de seu poder em cativeiro, e sua glória na mão do adversário.

62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

E entregou seu povo à espada, e enfureceu-se contra sua herança.

63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

O fogo consumiu a seus rapazes, e suas virgens não tiveram músicas de casamento.

64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

Seus sacerdotes caíram à espada, e suas viúvas não lamentaram.

65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

Então o Senhor despertou como que do sono, como um homem valente que se exalta com o vinho.

66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

E feriu a seus adversários, para que recuassem, [e] lhes pôs como humilhação perpétua.

67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

Porém ele rejeitou a tenda de José, e não escolheu a tribo de Efraim.

68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

Mas escolheu a tribo de Judá, o monte de Sião, a quem ele amava.

69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

E edificou seu santuário como alturas; como a terra, a qual ele fundou para sempre.

70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

E ele escolheu a seu servo Davi; e o tomou dos apriscos de ovelhas.

71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

Ele o tirou de cuidar das ovelhas geradoras de filhotes, para que ele apascentasse ao seu povo Jacó; e à sua herança Israel.

72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.

E ele os apascentou com um coração sincero, e os guiou com as habilidades de suas mãos.