< Psaltaren 78 >

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
En læresalme av Asaf. Lytt, mitt folk, til min lære, bøi eders ører til min munns ord!
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
Jeg vil oplate min munn med tankesprog, jeg vil la utstrømme gåtefulle ord fra fordums tid.
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
Det vi har hørt og vet, og det våre fedre har fortalt oss,
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
det vil vi ikke dølge for deres barn, men for den kommende slekt fortelle Herrens pris og hans styrke og de undergjerninger som han har gjort.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Han har reist et vidnesbyrd i Jakob og satt en lov i Israel, som han bød våre fedre å kunngjøre sine barn,
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
forat den kommende slekt, de barn som skulde fødes, kunde kjenne dem, kunde stå frem og fortelle dem for sine barn
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
og sette sitt håp til Gud og ikke glemme Guds gjerninger, men holde hans bud
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
og ikke være som deres fedre, en opsetsig og gjenstridig slekt, en slekt som ikke gjorde sitt hjerte fast, og hvis ånd ikke var trofast mot Gud.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
Efra'ims barn, de rustede bueskyttere, vendte om på stridens dag.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
De holdt ikke Guds pakt og vilde ikke vandre i hans lov,
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
og de glemte hans store gjerninger og de under som han hadde latt dem se.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
For deres fedres øine hadde han gjort under i Egyptens land, på Soans mark.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
Han kløvde havet og lot dem gå gjennem det og lot vannet stå som en dynge.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
Og han ledet dem ved skyen om dagen og hele natten ved ildens lys.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
Han kløvde klipper i ørkenen og gav dem å drikke som av store vanndyp.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
Og han lot bekker gå ut av klippen og vann flyte ned som strømmer.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Men de blev ennu ved å synde mot ham, å være gjenstridige mot den Høieste i ørkenen.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
Og de fristet Gud i sitt hjerte, så de krevde mat efter sin lyst.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
Og de talte mot Gud, de sa: Kan vel Gud dekke bord i ørkenen?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Se, han har slått klippen så det fløt ut vann, og bekker strømmet over; mon han også kan gi brød, eller kan han komme med kjøtt til sitt folk?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Derfor, da Herren hørte det, harmedes han, og ild optendtes mot Jakob, og vrede reiste sig mot Israel,
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
fordi de ikke trodde på Gud og ikke stolte på hans frelse.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Og han gav skyene der oppe befaling og åpnet himmelens porter.
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
Og han lot manna regne over dem til føde og gav dem himmelkorn.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Englebrød åt enhver; han sendte dem næring til mette.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Han lot østenvinden fare ut i himmelen og førte sønnenvinden frem ved sin styrke.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
Og han lot kjøtt regne ned over dem som støv og vingede fugler som havets sand,
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
og han lot dem falle ned midt i deres leir, rundt omkring deres boliger.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
Og de åt og blev såre mette, og det de lystet efter, gav han dem.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
De hadde ennu ikke latt fare det de lystet efter, ennu var deres mat i deres munn,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
da reiste Guds vrede sig mot dem, og han herjet blandt deres kraftfulle menn, og Israels unge menn slo han ned.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Med alt dette syndet de enda og trodde ikke på hans undergjerninger.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Derfor lot han deres dager svinne bort i tomhet og deres år i forskrekkelse.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Når han herjet blandt dem, da spurte de efter ham og vendte om og søkte Gud
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
og kom i hu at Gud var deres klippe, og den høieste Gud deres gjenløser.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Men de smigret for ham med sin munn og løi for ham med sin tunge.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Og deres hjerte hang ikke fast ved ham, og de var ikke tro mot hans pakt.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
Men han, han er miskunnelig, han tilgir misgjerning og forderver ikke; mange ganger lot han sin vrede vende om og lot ikke all sin harme bryte frem.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
Og han kom i hu at de var kjød, et åndepust som farer avsted og ikke kommer tilbake.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Hvor titt var de ikke gjenstridige mot ham i ørkenen, gjorde ham sorg på de øde steder!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Og de fristet Gud på ny og krenket Israels Hellige.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
De kom ikke hans hånd i hu den dag han forløste dem fra fienden,
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
han som gjorde sine tegn i Egypten og sine under på Soans mark.
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
Han gjorde deres elver til blod, og sine rinnende vann kunde de ikke drikke.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
Han sendte imot dem fluesvermer som fortærte dem, og frosk som fordervet dem.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
Og han gav gnageren deres grøde og gresshoppen deres høst.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
Han slo deres vintrær ned med hagl og deres morbærtrær med haglstener.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
Og han overgav deres fe til haglet og deres hjorder til ildsluer.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Han slapp sin brennende vrede løs mot dem, harme og forbitrelse og trengsel, en sending av ulykkes-bud.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
Han brøt vei for sin vrede, sparte ikke deres sjel for døden, overgav deres liv til pesten.
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
Og han slo alle førstefødte i Egypten, styrkens førstegrøde i Kams telter.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
Og han lot sitt folk bryte op som en fåreflokk og førte dem som en hjord i ørkenen.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Og han ledet dem tryggelig, og de fryktet ikke, men havet skjulte deres fiender.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
Og han førte dem til sitt hellige landemerke, til det berg hans høire hånd hadde vunnet.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
Og han drev hedningene ut for deres åsyn og lot deres land tilfalle dem som arvedel og lot Israels stammer bo i deres telter.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Men de fristet Gud, den Høieste, og var gjenstridige mot ham, og de aktet ikke på hans vidnesbyrd.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
De vek av og var troløse, som deres fedre, de vendte om, likesom en bue som svikter.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Og de vakte hans harme med sine offerhauger og gjorde ham nidkjær med sine utskårne billeder.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
Gud hørte det og blev vred, og han blev såre kjed av Israel.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
Og han forlot sin bolig i Silo, det telt han hadde opslått blandt menneskene.
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
Og han overgav sin styrke til fangenskap og sin herlighet i fiendens hånd.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
Og han overgav sitt folk til sverdet og harmedes på sin arv.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Ild fortærte dets unge menn, og dets jomfruer fikk ingen brudesang.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Dets prester falt for sverdet, og dets enker holdt ikke klagemål.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Da våknet Herren som en sovende, som en helt som jubler av vin.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
Og han slo sine motstandere tilbake, påførte dem en evig skam.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Og han forkastet Josefs telt og utvalgte ikke Efra'ims stamme,
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
men han utvalgte Juda stamme, Sions berg som han elsket.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
Og han bygget sin helligdom lik høie fjell, lik jorden, som han har grunnfestet for evig tid.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
Og han utvalgte David, sin tjener, og tok ham fra fårehegnene;
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
fra de melkende får som han gikk bakefter, hentet han ham til å vokte Jakob, sitt folk, og Israel, sin arv.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
Og han voktet dem efter sitt hjertes opriktighet og ledet dem med sin forstandige hånd.

< Psaltaren 78 >