Psaltaren 78

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

Psalmus. Intellectus Asaph. Attendite popule meus legem meam: inclinate aurem vestram in verba oris mei.

2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

Aperiam in parabolis os meum: loquar propositiones ab initio.

3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

Quanta audivimus et cognovimus ea: et patres nostri narraverunt nobis.

4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

Non sunt occultata a filiis eorum, in generatione altera. Narrantes laudes Domini, et virtutes eius, et mirabilia eius quae fecit.

5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

Et suscitavit testimonium in Iacob: et legem posuit in Israel. Quanta mandavit patribus nostris nota facere ea filiis suis:

6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

ut cognoscat generatio altera. Filii qui nascentur, et exurgent, et narrabunt filiis suis,

7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

Ut ponant in Deo spem suam, et non obliviscantur operum Dei: et mandata eius exquirant.

8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

Ne fiant sicut patres eorum: generatio prava et exasperans. Generatio, quae non direxit cor suum: et non est creditus cum Deo spiritus eius.

9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

Filii Ephrem intendentes et mittentes arcum: conversi sunt in die belli.

10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

Non custodierunt testamentum Dei, et in lege eius noluerunt ambulare.

11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

Et obliti sunt benefactorum eius, et mirabilium eius quae ostendit eis.

12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

Coram patribus eorum fecit mirabilia in terra Aegypti, in campo Taneos.

13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

Interrupit mare, et perduxit eos: et statuit aquas quasi in utre.

14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

Et deduxit eos in nube diei: et tota nocte in illuminatione ignis.

15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

Interrupit petram in eremo: et adaquavit eos velut in abysso multa.

16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

Et eduxit aquam de petra: et deduxit tamquam flumina aquas.

17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

Et apposuerunt adhuc peccare ei: in iram excitaverunt Excelsum in inaquoso.

18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

Et tentaverunt Deum in cordibus suis: ut peterent escas animabus suis.

19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

Et male locuti sunt de Deo: dixerunt: Numquid poterit Deus parare mensam in deserto?

20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

Quoniam percussit petram, et fluxerunt aquae, et torrentes inundaverunt. Numquid et panem poterit dare, aut parare mensam populo suo?

21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

Ideo audivit Dominus, et distulit: et ignis accensus est in Iacob, et ira ascendit in Israel:

22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

Quia non crediderunt in Deo, nec speraverunt in salutari eius:

23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

Et mandavit nubibus desuper, et ianuas caeli aperuit.

24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

Et pluit illis manna ad manducandum, et panem caeli dedit eis.

25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

Panem angelorum manducavit homo: cibaria misit eis in abundantia.

26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

Transtulit Austrum de caelo: et induxit in virtute sua Africum.

27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

Et pluit super eos sicut pulverem carnes, et sicut arenam maris volatilia pennata.

28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

Et ceciderunt in medio castrorum eorum: circa tabernacula eorum.

29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

Et manducaverunt et saturati sunt nimis, et desiderium eorum attulit eis:

30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

non sunt fraudati a desiderio suo. Adhuc escae eorum erant in ore ipsorum,

31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

et ira Dei ascendit super eos. Et occidit pingues eorum, et electos Israel impedivit.

32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

In omnibus his peccaverunt adhuc: et non crediderunt in mirabilibus eius.

33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

Et defecerunt in vanitate dies eorum: et anni eorum cum festinatione.

34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

Cum occideret eos, quaerebant eum: et revertebantur, et diluculo veniebant ad eum.

35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

Et rememorati sunt quia Deus adiutor est eorum: et Deus excelsus redemptor eorum est.

36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

Et dilexerunt eum in ore suo, et lingua sua mentiti sunt ei:

37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

Cor autem eorum non erat rectum cum eo: nec fideles habiti sunt in testamento eius.

38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

Ipse autem est misericors, et propitius fiet peccatis eorum: et non disperdet eos. Et abundavit ut averteret iram suam: et non accendit omnem iram suam:

39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

Et recordatus est quia caro sunt: spiritus vadens, et non rediens.

40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

Quoties exacerbaverunt eum in deserto, in iram concitaverunt eum in inaquoso?

41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

Et conversi sunt, et tentaverunt Deum: et sanctum Israel exacerbaverunt.

42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

Non sunt recordati manus eius, die qua redemit eos de manu tribulantis,

43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

Sicut posuit in Aegypto signa sua, et prodigia sua in campo Taneos.

44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

Et convertit in sanguinem flumina eorum, et imbres eorum, ne biberent.

45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

Misit in eos cynomyiam, et comedit eos: et ranam, et disperdidit eos.

46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

Et dedit aerugini fructus eorum: et labores eorum locustae.

47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

Et occidit in grandine vineas eorum: et moros eorum in pruina.

48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

Et tradidit grandini iumenta eorum: et possessionem eorum igni.

49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

Misit in eos iram indignationis suae: indignationem, et iram, et tribulationem: immissiones per angelos malos.

50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

Viam fecit semitae irae suae, non pepercit a morte animabus eorum: et iumenta eorum in morte conclusit.

51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

Et percussit omne primogenitum in terra Aegypti: primitias omnis laboris eorum in tabernaculis Cham.

52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

Et abstulit sicut oves populum suum: et perduxit eos tamquam gregem in deserto.

53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

Et eduxit eos in spe, et non timuerunt: et inimicos eorum operuit mare.

54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

Et induxit eos in montem sanctificationis suae, montem, quem acquisivit dextera eius. Et eiecit a facie eorum Gentes: et sorte divisit eis terram in funiculo distributionis.

55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

Et habitare fecit in tabernaculis eorum tribus Israel.

56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

Et tentaverunt, et exacerbaverunt Deum excelsum: et testimonia eius non custodierunt.

57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

Et averterunt se, et non servaverunt pactum: quemadmodum patres eorum, conversi sunt in arcum pravum.

58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

In iram concitaverunt eum in collibus suis: et in sculptilibus suis ad aemulationem eum provocaverunt.

59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

Audivit Deus, et sprevit: et ad nihilum redegit valde Israel.

60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

Et repulit tabernaculum Silo, tabernaculum suum, ubi habitavit in hominibus.

61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

Et tradidit in captivitatem virtutem eorum: et pulchritudinem eorum in manus inimici.

62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

Et conclusit in gladio populum suum: et hereditatem suam sprevit.

63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

Iuvenes eorum comedit ignis: et virgines eorum non sunt lamentatae.

64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

Sacerdotes eorum in gladio ceciderunt: et viduae eorum non plorabantur.

65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

Et excitatus est tamquam dormiens Dominus, tamquam potens crapulatus a vino.

66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

Et percussit inimicos suos in posteriora: opprobrium sempiternum dedit illis.

67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

Et repulit tabernaculum Ioseph: et tribum Ephraim non elegit:

68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

Sed elegit tribum Iuda, montem Sion quem dilexit.

69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

Et aedificavit sicut unicornium sanctificium suum in terra, quam fundavit in saecula.

70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

Et elegit David servum suum, et sustulit eum de gregibus ovium: de post foetantes accepit eum.

71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

Pascere Iacob servum suum, et Israel hereditatem suam:

72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.

Et pavit eos in innocentia cordis sui: et in intellectibus manuum suarum deduxit eos.