Psaltaren 78

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

Cantico di Asaf. Ascolta, popolo mio, il mio insegnamento; porgete gli orecchi alle parole della mia bocca!

2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

Io aprirò la mia bocca per proferir parabole, esporrò i misteri de’ tempi antichi.

3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

Quel che noi abbiamo udito e conosciuto, e che i nostri padri ci hanno raccontato,

4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

non lo celeremo ai loro figliuoli; diremo alla generazione avvenire le lodi dell’Eterno, e la sua potenza e le maraviglie ch’egli ha operato.

5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

Egli stabilì una testimonianza in Giacobbe, e pose una legge in Israele, ch’egli ordinò ai nostri padri di far conoscere ai loro figliuoli,

6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

perché fossero note alla generazione avvenire, ai figliuoli che nascerebbero, i quali alla loro volta le narrerebbero ai loro figliuoli,

7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

ond’essi ponessero in Dio la loro speranza e non dimenticassero le opere di Dio, ma osservassero i suoi comandamenti;

8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

e non fossero come i loro padri, una generazione caparbia e ribelle, una generazione dal cuore incostante, e il cui spirito non fu fedele a Dio.

9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

I figliuoli di Efraim, gente di guerra, buoni arcieri, voltaron le spalle il dì della battaglia.

10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

Non osservarono il patto di Dio, e ricusarono di camminar secondo la sua legge;

11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

e dimenticarono le sue opere e i prodigi ch’egli avea loro fatto vedere.

12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

Egli avea compiuto maraviglie in presenza de’ loro padri, nel paese d’Egitto, nelle campagne di Zoan.

13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

Fendé il mare e li fece passare, e fermò le acque come in un mucchio.

14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

Di giorno li guidò con una nuvola, e tutta la notte con una luce di fuoco.

15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

Schiantò rupi nel deserto, e li abbeverò copiosamente, come da gorghi.

16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

Fece scaturire ruscelli dalla roccia e ne fece scender dell’acque a guisa di fiumi.

17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

Ma essi continuarono a peccare contro di lui, a ribellarsi contro l’Altissimo, nel deserto;

18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

e tentarono Dio in cuor loro, chiedendo cibo a lor voglia.

19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

E parlarono contro Dio, dicendo: Potrebbe Dio imbandirci una mensa nel deserto?

20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

Ecco, egli percosse la roccia e ne colarono acque, ne traboccaron torrenti; potrebb’egli darci anche del pane, e provveder di carne il suo popolo?

21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

Perciò l’Eterno, avendoli uditi, s’adirò fieramente, e un fuoco s’accese contro Giacobbe, e l’ira sua si levò contro Israele,

22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

perché non aveano creduto in Dio, né avevano avuto fiducia nella sua salvazione;

23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

eppure egli comandò alle nuvole di sopra, e aprì le porte del cielo,

24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

e fece piover su loro manna da mangiare, e dette loro del frumento del cielo.

25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

L’uomo mangiò del pane dei potenti; egli mandò loro del cibo a sazietà.

26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

Fece levare in cielo il vento orientale, e con la sua potenza addusse il vento di mezzodì;

27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

fece piover su loro della carne come polvere, degli uccelli alati, numerosi come la rena del mare;

28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

e li fece cadere in mezzo al loro campo, d’intorno alle loro tende.

29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

Così essi mangiarono e furon ben satollati, e Dio mandò loro quel che aveano bramato.

30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

Non si erano ancora distolti dalle loro brame, avevano ancora il loro cibo in bocca,

31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

quando l’ira di Dio si levò contro loro, e ne uccise tra i più fiorenti, e abbatté i giovani d’Israele.

32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

Con tutto ciò peccarono ancora, e non credettero alle sue maraviglie.

33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

Ond’egli consumò i loro giorni in vanità, e i loro anni in ispaventi.

34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

Quand’ei li uccideva, essi lo ricercavano e tornavano bramosi di ritrovare Iddio;

35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

e si ricordavano che Dio era la loro ròcca, l’Iddio altissimo il loro redentore.

36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

Essi però lo lusingavano con la loro bocca, e gli mentivano con la loro lingua.

37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

Il loro cuore non era diritto verso lui, e non eran fedeli al suo patto.

38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

Ma egli, che è pietoso, che perdona l’iniquità e non distrugge il peccatore, più volte rattenne la sua ira, e non lasciò divampare tutto il suo cruccio.

39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

Ei si ricordò ch’essi erano carne, un fiato che passa e non ritorna.

40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

Quante volte si ribellarono a lui nel deserto, e lo contristarono nella solitudine!

41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

E tornarono a tentare Iddio e a provocare il Santo d’Israele.

42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

Non si ricordaron più della sua mano, del giorno in cui egli li liberò dal nemico,

43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

quando operò i suoi miracoli in Egitto, e i suoi prodigi nelle campagne di Zoan;

44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

mutò i loro fiumi in sangue, e i loro rivi in guisa che non potean più bere;

45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

mandò contro loro mosche velenose che li divoravano, e rane che li distruggevano;

46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

dette il loro raccolto ai bruchi e la loro fatica alle locuste;

47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

distrusse le loro vigne con la gragnuola e i loro sicomori coi grossi chicchi d’essa;

48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

abbandonò il loro bestiame alla grandine e le lor gregge ai fulmini.

49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

Scatenò su loro l’ardore del suo cruccio, ira, indignazione e distretta, una torma di messaggeri di malanni.

50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

Dette libero corso alla sua ira; non preservò dalla morte la loro anima, ma abbandonò la loro vita alla pestilenza.

51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

Percosse tutti i primogeniti d’Egitto, le primizie del vigore nelle tende di Cham;

52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

ma fece partire il suo popolo a guisa di pecore, e lo condusse a traverso il deserto come una mandra.

53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

Lo guidò sicuramente sì che non ebbero da spaventarsi, mentre il mare inghiottiva i loro nemici.

54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

Li fece arrivare alla sua santa frontiera, alla montagna che la sua destra avea conquistato.

55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

Scacciò le nazioni dinanzi a loro, ne assegnò loro a sorte il paese quale eredità, e nelle tende d’esse fece abitare le tribù d’Israele.

56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

E nondimeno tentarono l’Iddio altissimo e si ribellarono e non osservarono le sue testimonianze.

57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

Si trassero indietro e furono sleali come i loro padri; si rivoltarono come un arco fallace;

58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

lo provocarono ad ira coi loro alti luoghi, lo mossero a gelosia con le loro sculture.

59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

Dio udì questo, e si adirò, prese Israele in grande avversione,

60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

onde abbandonò il tabernacolo di Silo, la tenda ov’era dimorato fra gli uomini;

61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

e lasciò menare la sua Forza in cattività, e lasciò cader la sua Gloria in man del nemico.

62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

Abbandonò il suo popolo alla spada, e s’adirò contro la sua eredità.

63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

Il fuoco consumo i loro giovani, e le loro vergini non ebber canto nuziale.

64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

I loro sacerdoti caddero per la spada, e le loro vedove non fecer lamento.

65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

Poi il Signore si risvegliò come uno che dormisse, come un prode che grida eccitato dal vino.

66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

E percosse i suoi nemici alle spalle, e mise loro addosso un eterno vituperio.

67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

Ma ripudiò la tenda di Giuseppe, e non elesse la tribù di Efraim;

68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

ma elesse la tribù di Giuda, il monte di Sion ch’egli amava.

69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

Edificò il suo santuario a guisa de’ luoghi eccelsi, come la terra ch’egli ha fondata per sempre.

70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

Elesse Davide, suo servitore, lo prese dagli ovili;

71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

lo trasse di dietro alle pecore lattanti, per pascere Giacobbe suo popolo, ed Israele sua eredità.

72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.

Ed egli li pasturò secondo l’integrità del suo cuore, e li guidò con mano assennata.