Psaltaren 78

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

משכיל לאסף האזינה עמי תורתי הטו אזנכם לאמרי-פי

2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

אפתחה במשל פי אביעה חידות מני-קדם

3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

אשר שמענו ונדעם ואבותינו ספרו-לנו

4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

לא נכחד מבניהם-- לדור אחרון מספרים תהלות יהוה ועזוזו ונפלאתיו אשר עשה

5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

ויקם עדות ביעקב ותורה שם בישראל אשר צוה את-אבותינו-- להודיעם לבניהם

6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

למען ידעו דור אחרון--בנים יולדו יקמו ויספרו לבניהם

7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

וישימו באלהים כסלם ולא ישכחו מעללי-אל ומצותיו ינצרו

8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

ולא יהיו כאבותם-- דור סורר ומרה דור לא-הכין לבו ולא-נאמנה את-אל רוחו

9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

בני-אפרים נושקי רומי-קשת הפכו ביום קרב

10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

לא שמרו ברית אלהים ובתורתו מאנו ללכת

11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

וישכחו עלילותיו ונפלאותיו אשר הראם

12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

נגד אבותם עשה פלא בארץ מצרים שדה-צען

13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

בקע ים ויעבירם ויצב-מים כמו-נד

14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

וינחם בענן יומם וכל-הלילה באור אש

15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

יבקע צרים במדבר וישק כתהמות רבה

16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

ויוצא נוזלים מסלע ויורד כנהרות מים

17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

ויוסיפו עוד לחטא-לו-- למרות עליון בציה

18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

וינסו-אל בלבבם-- לשאל-אכל לנפשם

19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

וידברו באלהים אמרו היוכל אל--לערך שלחן במדבר

20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

הן הכה-צור ויזובו מים-- ונחלים ישטפו הגם-לחם יוכל תת אם-יכין שאר לעמו

21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

לכן שמע יהוה-- ויתעבר ואש נשקה ביעקב וגם-אף עלה בישראל

22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

כי לא האמינו באלהים ולא בטחו בישועתו

23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

ויצו שחקים ממעל ודלתי שמים פתח

24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

וימטר עליהם מן לאכל ודגן-שמים נתן למו

25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

לחם אבירים אכל איש צידה שלח להם לשבע

26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

יסע קדים בשמים וינהג בעזו תימן

27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

וימטר עליהם כעפר שאר וכחול ימים עוף כנף

28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

ויפל בקרב מחנהו סביב למשכנתיו

29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

ויאכלו וישבעו מאד ותאותם יבא להם

30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

לא-זרו מתאותם עוד אכלם בפיהם

31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

ואף אלהים עלה בהם ויהרג במשמניהם ובחורי ישראל הכריע

32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

בכל-זאת חטאו-עוד ולא-האמינו בנפלאותיו

33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

ויכל-בהבל ימיהם ושנותם בבהלה

34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

אם-הרגם ודרשוהו ושבו ושחרו-אל

35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

ויזכרו כי-אלהים צורם ואל עליון גאלם

36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

ויפתוהו בפיהם ובלשונם יכזבו-לו

37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

ולבם לא-נכון עמו ולא נאמנו בבריתו

38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

והוא רחום יכפר עון-- ולא-ישחית והרבה להשיב אפו ולא-יעיר כל-חמתו

39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

ויזכר כי-בשר המה רוח הולך ולא ישוב

40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

כמה ימרוהו במדבר יעציבוהו בישימון

41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

וישובו וינסו אל וקדוש ישראל התוו

42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

לא-זכרו את-ידו יום אשר-פדם מני-צר

43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

אשר-שם במצרים אתותיו ומופתיו בשדה-צען

44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

ויהפך לדם יאריהם ונזליהם בל-ישתיון

45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

ישלח בהם ערב ויאכלם וצפרדע ותשחיתם

46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

ויתן לחסיל יבולם ויגיעם לארבה

47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

יהרג בברד גפנם ושקמותם בחנמל

48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

ויסגר לברד בעירם ומקניהם לרשפים

49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

ישלח-בם חרון אפו--עברה וזעם וצרה משלחת מלאכי רעים

50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

יפלס נתיב לאפו לא-חשך ממות נפשם וחיתם לדבר הסגיר

51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

ויך כל-בכור במצרים ראשית אונים באהלי-חם

52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

ויסע כצאן עמו וינהגם כעדר במדבר

53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

וינחם לבטח ולא פחדו ואת-אויביהם כסה הים

54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

ויביאם אל-גבול קדשו הר-זה קנתה ימינו

55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

ויגרש מפניהם גוים-- ויפילם בחבל נחלה וישכן באהליהם שבטי ישראל

56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

וינסו וימרו את-אלהים עליון ועדותיו לא שמרו

57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

ויסגו ויבגדו כאבותם נהפכו כקשת רמיה

58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

ויכעיסוהו בבמותם ובפסיליהם יקניאוהו

59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

שמע אלהים ויתעבר וימאס מאד בישראל

60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

ויטש משכן שלו אהל שכן באדם

61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

ויתן לשבי עזו ותפארתו ביד-צר

62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

ויסגר לחרב עמו ובנחלתו התעבר

63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

בחוריו אכלה-אש ובתולתיו לא הוללו

64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

כהניו בחרב נפלו ואלמנתיו לא תבכינה

65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

ויקץ כישן אדני כגבור מתרונן מיין

66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

ויך-צריו אחור חרפת עולם נתן למו

67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

וימאס באהל יוסף ובשבט אפרים לא בחר

68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

ויבחר את-שבט יהודה את-הר ציון אשר אהב

69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

ויבן כמו-רמים מקדשו כארץ יסדה לעולם

70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

ויבחר בדוד עבדו ויקחהו ממכלאת צאן

71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

מאחר עלות הביאו לרעות ביעקב עמו ובישראל נחלתו

72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.

וירעם כתם לבבו ובתבונות כפיו ינחם