Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
E NA kanaka o'u, e hoolohe mai oukou i ko'u kanawai; E haliu mai hoi i ko oukou pepeiao i na olelo a ko'u waha.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
E hooaka ae au i kuu waha ma na himeni, A e hai aku hoi i na mele kahiko;
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
I na mea a kakou i lohe ai, a i ike ai hoi, A ua hai mai no ko kakou poe makua ia kakou.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
Aole kakou e huna, mai ka lakou poe keiki, A hiki aku i ka hanauna hope loa, I ka hoike ana aku i na halelu no Iehova, A me kona ikaika, a me na mea kupanaha ana i hana'i.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Hoopaa oia i mea hoike no ka Iakoba, A kau no hoi oia i kanawai no ka Iseraela, A kauoha mai la i na kupuna o kakou, E ao ae lakou ia mea i ka lakou poe keiki:
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
I ike ka hanauna hope loa aku, E ku mai hoi na keiki i hanau mai a hoike i ka lakou mau keiki;
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
I kau aku ko lakou manaolana i ke Akua, Aole hoi e poina na hana a ke Akua, Aka, e malama i kana mau kauoha:
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
I like ole lakou me ko lakou poe kupuna, He hanauna ku e, a kipi hoi; He hanauna hooponopono ole i ko lakou naau, A hilinai ole hoi ko lakou naau i ke Akua.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
O na mamo a Eperaima i kahikoia i ke kakaka, Huli hope no lakou i ka la i kaua'i.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
Aole lakou i malama i ka berita o ke Akua, A hoole lakou i ka hele ma kona kanawai:
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
Poina ia lakou kana mau hana. Na mea kupanaha hoi ana i hoike mai ai.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
Hana iho la no oia i na mea kupanaha imua o ko lakou poe makua, Ma ka aina o Aigupita, ma ke kula hoi o Zoana.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
Mahele ae la oia i ke kai, a alakai mai la ia lakou; Hooku ae la oia i na wai me he puu la.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
Ma ke ao oia i alakai mai ai ia lakou i ke ao, Ma ka malamalama o ke ahi hoi i na po a pau.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
Wahi ae la oia i na pohaku ma ka waonahele, Hoohainu mai oia, e like me na ale nui.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
Hoopuka ae la oia i na wai kahe mailoko mai o ka pohaku, A kahe mai la na wai e like me na muliwai.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Hana hewa hou aku la lakou ia ia, I ke ku e ana i ka Mea kiekie ma ka waoakua.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
Hoao aku la lakou i ke Akua ma ko lakou naau, I ka nonoi ana i ai, no ko lakou kuko iho.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
Hoowahawaha aku la lakou i ke Akua, i iho la, E hiki anei i ke Akua ke halii i papaaina ma ka waonahele?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Aia hoi! hahau ae la oia i ka pohaku, a kahe iho la na wai, A huliamahi mai la na wai kahe; E hiki anei ia ia ke haawi mai i ka ai? A e hoomakaukau hoi i ia no kona poe kanaka?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Nolaila, lohe mai la o Iehova a huhu iho la; A hoaia ke ahi maloko o ka Iakoba, A pii ae la ka huhu maluna o ka Iseraela:
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
No ka mea, aole lakou i manaoio i ke Akua; Aole hoi i paulele i kona kokua ana.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Ua kauoha nae oia i na ao, mailuna mai, A ua wahi no hoi i puka ma ka lani,
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
A ua hooua mai oia maluna o lakou, i mane e ai ai, A ua haawi mai i ka hua palaoa o ka lani na lakou.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Ai iho la na kanaka i ka ai a ka poe kiekie: Hoouka mai la oia i io na lakou a nui.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Hoopa mai la oia i ko ka hikina makani ma ka lani: A i kona ikaika, kai mai la oia i ka makani o ke kukuluhema.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
A hooua mai oia i ka io maluna o lakou me he lepo la, A me na manu hulu, e like me ke one o ke kai.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
Hoohaule iho la oia ia mea ma ke kahua hoomoana, A puni hoi ko lakou wahi i noho ai.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
A ai iho la lakou, a maona loa ae la: Hoopuka mai no oia na lakou i ka mea a lakou i kuko ai.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
Aole nae lakou i huli, mai ko lakou kuko ana; I ka wa e waiho ana ka ai i ko lakou waha,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
Kau mai la ka huhu o ke Akua maluna o lakou, A luku iho la oia i ko lakou poe ikaika; A hookulou no hoi i ka poe i waeia o ka Iseraela.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Aka, ma ia mau mea a pau, hana hewa hou iho la no lakou, Aole i manaoio i kana mau hana kupanaha.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Nolaila, haawi oia i ka noho makehewa ana i ko lakou mau la, A me ka wiwo wale, i ko lakou mau makahiki.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Ina luku oia ia lakou, alaila, nonoi aku lakou ia ia, Huli ae la no hoi, a imi i ke Akua.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
Hoomanao iho la lakou, o ke Akua ko lakou Pohaku, A o ke Akua kiekie hoi ko lakou Hoolapanai.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Aka, hoomalimali aku lakou ia ia ma ko lakou waha A wahahee aku no hoi ia ia ma ko lakou alelo.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Aole i kupaa ko lakou naau ma ke Akua, Aole hoi i hilinai i kona berita.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
Lokomaikai mai no nae oia, a kala mai i ka hala, Aole i anai mai ia lakou: Hoohuli pinepine aku oia i kona huhu, Aole i hoala i kona inaina a pau.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
No ka mea, hoomanao oia, he palupalu lakou, He ea hele wale aku, aole hoi mai.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Me he aha la la ko lakou kipikipi ana ia ia ma ka waonahele? A hoonaukiuki ia ia ma ka waoakua?
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
A huli ihope lakou a hoao i ke Akua, Hoehaeha no hoi i ka Mea Hemolele o ka Iseraela.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
Aole lakou i hoomanao i kona lima, I ka la ana i hoopakele ai ia lakou i ka pilikia,
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
I ka manawa ana i kau ai i kona mau hoailona ma Aigupita, A me kana hana kupanaha ma ke kula o Zoana:
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
Hoolilo oia i ko lakou muliwai i koko, A me na kahawai hoi, a hiki ole ia lakou ke inu.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
Hoouka ae la oia i ka makika maluna o lakou, A nahu iho la oia ia lakou; A me na rana hoi, a hooki loa oia mau mea ia lakou.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
Haawi ae la oia i ka lakou ai na ke poko, A me ka mea a lakou i hooikaika'i na ka uhini.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
Pepehi mai la oia i ka lakou kumuwaina i ka huahekili, A me ka lakou sukamora i ka hau.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
Hoolilo ae la oia i na bipi a lakou i ka huahekili, A me na holoholona a lakou i ka uila.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Hoouka ae la oia maluna o lakou, i ka wela o kona huhu, A me ka ukiuki, a me ka inaina, a me ka popilikia, A hoouna mai no hoi i na elele ino.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
Hoomakaukau iho la oia i ke ala no kona huhu, Aole ia i kaohi i ko lakou uhane mai ka make mai; Aka, haawi no oia i ko lakou ola i ka mai ahulan;
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
A pepehi no hoi i na hiapo a pau o Aigupita, O na poo ikaika ma na halelewa o Hama.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
Kai mai la oia i kona poe kanaka me he poe hipa la, A alakai no hoi ia lakou ma ka waonahele me he ohana la.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Alakai oia ia lakou i ka malu, i ole ai lakou e makau: Aka, poi mai ke kai maluna o ko lakou poe enemi.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
Hoohele oia ia lakou i kona aina hoano, I keia mauna hoi a kona lima akau i hookumu ai.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
Kipaku aku la oia i ko na aina e, mai ko lakou alo aku, Mahele ae la oia ma ke kaula-ana i ka ilina no lakou, A hoonoho iho la i na ohana o ka Iseraela iloko o ko lakou mau halelewa.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Aka, hoao lakou i ke Akua kiekie, a kipi aku la, Aole hoi i malama i kana mau kauoha:
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
Huli hope lakou, a hoopunipuni e like me na makua o lakou; Ua huli lakou ihope, e like me ke kakaka lauwili.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Hoonaukiuki lakou ia ia i ko lakou wahi kiekie, A hoolili no hoi ia ia i ko lakou poe kii kalaiia.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
A lohe ke Akua alaila, huhu mai la ia, A hoopailua loa no hoi i ka Iseraela.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
Nolaila, haalele iho la oia i ka halelewa o Silo, I ka halelole hoi kahi ana i noho ai iwaena o na kanaka,
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
A haawi no hoi i kona mea hanohano i ke pio ana, A me kona mea nani iloko o ka lima o ka enemi.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
Hoolilo no oia i kona poe kanaka i ka pahikaua, A huhu mai la i kona hooilina.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Hoopau no ke ahi i kona poe kanaka ui; Aole nae i kanikau na wahine puupaa.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Haule no hoi kona poe kahuna i ka pahikaua; Aole nae i kanikau kona poe wahiue kanemake.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Alaila ala ae la ka Haku me he mea la mai kona hiamoe ana, Me he kanaka ikaika la hoi i ona i ka waina.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
Alaila, pehi ae la oia i kona poe enemi ma ko lakou hope; Haawi no ia i hilahila mau loa lakou.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Hoowahawaha oia i ka halelewa o Iosepa, Aole hoi i wae i ka ohana o Eperaima:
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
Aka, wae no ia i ka ohana o Iuda, I ka mauna hoi o Ziona ana i aloha'i.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
Hana oia i kona wahi hoano e like me na wahi kiekie, E like hoi me ka honua ana i hookumu mau loa'i.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
Wae mai la oia ia Davida i kana kauwa, A lawe ae la ia ia, mai na pahipa ae:
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
Mai ka hahai ana i na hipa mea keiki, ua lawe oia ia ia, E hanai i ka Iakoba, i na kanaka ona, I ka Iseraela hoi, i kona hooilina.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
Hanai mai la oia ia lakou e like me ka pono o kona naau; A alakai ae la ia lakou ma ke akamai o kona mau lima.
