Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
The lernyng of Asaph. Mi puple, perseyue ye my lawe; bowe youre eere in to the wordis of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
I schal opene my mouth in parablis; Y schal speke perfite resouns fro the bigynnyng.
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
Hou grete thingis han we herd, aud we han knowe tho; and oure fadris. telden to vs.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
Tho ben not hid fro the sones of hem; in anothir generacioun. And thei telden the heriyngis of the Lord, and the vertues of hym; and hise merueilis, whyche he dide.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
And he reiside witnessyng in Jacob; and he settide lawe in Israel. Hou grete thingis comaundide he to oure fadris, to make tho knowun to her sones;
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
that another generacioun knowe. Sones, that schulen be born, and schulen rise vp; schulen telle out to her sones.
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
That thei sette her hope in God, and foryete not the werkis of God; and that thei seke hise comaundementis.
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
Lest thei be maad a schrewid generacioun; and terrynge to wraththe, as the fadris of hem. A generacioun that dresside not his herte; and his spirit was not bileued with God.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
The sones of Effraym, bendinge a bouwe and sendynge arowis; weren turned in the dai of batel.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
Thei kepten not the testament of God; and thei nolden go in his lawe.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
And thei foryaten hise benefices; and hise merueils, whiche he schewide to hem.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
He dide merueils bifore the fadris of hem in the loond of Egipt; in the feeld of Taphneos.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
He brak the see, and ledde hem thorou; and he ordeynede the watris as in a bouge.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
And he ledde hem forth in a cloude of the dai; and al niyt in the liytnyng of fier.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
He brak a stoon in deseert; and he yaf watir to hem as in a myche depthe.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
And he ledde watir out of the stoon; and he ledde forth watris as floodis.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
And thei `leiden to yit to do synne ayens hym; thei excitiden hiye God in to ire, in a place with out water.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
And thei temptiden God in her hertis; that thei axiden meetis to her lyues.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
And thei spaken yuel of God; thei seiden, Whether God may make redi a bord in desert?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
For he smoot a stoon, and watris flowiden; and streemys yeden out in aboundaunce. Whether also he may yyue breed; ether make redi a bord to his puple?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Therfor the Lord herde, and delaiede; and fier was kindelid in Jacob, and the ire of God stiede on Israel.
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
For thei bileueden not in God; nether hopiden in his heelthe.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
And he comaundide to the cloudis aboue; and he openyde the yatis of heuene.
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
And he reynede to hem manna for to eete; and he yaf to hem breed of heuene.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Man eet the breed of aungels; he sent to hem meetis in aboundance.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
He turnede ouere the south wynde fro heuene; and he brouyte in bi his vertu the weste wynde.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
And he reynede fleischis as dust on hem; and `he reinede volatils fethered, as the grauel of the see.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
And tho felden doun in the myddis of her castels; aboute the tabernaclis of hem.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
And thei eeten, and weren fillid greetli, and he brouyte her desire to hem;
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
thei weren not defraudid of her desier. Yit her metis weren in her mouth;
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
and the ire of God stiede on hem. And he killide the fatte men of hem; and he lettide the chosene men of Israel.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
In alle these thingis thei synneden yit; and bileuede not in the merueils of God.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
And the daies of hem failiden in vanytee; and the yeeris of hem faileden with haste.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Whanne he killide hem, thei souyten hym; and turneden ayen, and eerli thei camen to hym.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
And thei bithouyten, that God is the helper of hem; and `the hiy God is the ayenbier of hem.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
And thei loueden hym in her mouth; and with her tunge thei lieden to hym.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Forsothe the herte of hem was not riytful with hym; nethir thei weren had feithful in his testament.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
But he is merciful, and he schal be maad merciful to the synnes of hem; and he schal not destrie hem. And he dide greetli, to turne awei his yre; and he kyndelide not al his ire.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
And he bithouyte, that thei ben fleische; a spirit goynge, and not turnynge ayen.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Hou oft maden thei hym wrooth in desert; thei stireden hym in to ire in a place with out watir.
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
And thei weren turned, and temptiden God; and thei wraththiden the hooli of Israel.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
Thei bithouyten not on his hond; in the dai in the which he ayen bouyte hem fro the hond of the trobler.
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
As he settide hise signes in Egipt; and hise grete wondris in the feeld of Taphneos.
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
And he turnede the flodis of hem and the reynes of hem in to blood; that thei schulden not drynke.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
He sente a fleisch flie in to hem, and it eet hem; and he sente a paddok, and it loste hem.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
And he yaf the fruytis of hem to rust; and he yaf the trauels of hem to locustis.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
And he killide the vynes of hem bi hail; and the moore trees of hem bi a frost.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
And he bitook the beestis of hem to hail; and the possessioun of hem to fier.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
He sente in to hem the ire of his indignacioun; indignacioun, and ire, and tribulacioun, sendingis in bi iuel aungels.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
He made weie to the path of his ire, and he sparide not fro the deth of her lyues; and he closide togidere in deth the beestis of hem.
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
And he smoot al the first gendrid thing in the lond of Egipt; the first fruytis of alle the trauel of hem in the tabernaclis of Cham.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
And he took awei his puple as scheep; and he ledde hem forth as a flok in desert.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
And he ledde hem forth in hope, and thei dredden not; and the see hilide the enemyes of hem.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
And he brouyte hem in to the hil of his halewyng; in to the hil which his riythond gat. And he castide out hethene men fro the face of hem; and bi lot he departide to hem the lond in a cord of delyng.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
And he made the lynagis of Israel to dwelle in the tabernaclis of hem.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
And thei temptiden, and wraththiden heiy God; and thei kepten not hise witnessyngis.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
And thei turneden awei hem silf, and thei kepten not couenaunt; as her fadris weren turned in to a schrewid bouwe.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Thei stiriden him in to ire in her litle hillis; and thei terriden hym to indignacioun of her grauen ymagis.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
God herde, and forsook; and brouyte to nouyt Israel greetli.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
And he puttide awei the tabernacle of Sylo; his tabernacle where he dwellide among men.
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
And he bitook the vertu of hem in to caitiftee; and the fairnesse of hem in to the hondis of the enemye.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
And he closide togidere his puple in swerd; and he dispiside his erytage.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Fier eet the yonge men of hem; and the virgyns of hem weren not biweilid.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
The prestis of hem fellen doun bi swerd; and the widewis of hem weren not biwept.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
And the Lord was reisid, as slepynge; as miyti greetli fillid of wiyn.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
And he smoot hise enemyes on the hynderere partis; he yaf to hem euerlastyng schenschipe.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
And he puttide awei the tabernacle of Joseph; and he chees not the lynage of Effraym.
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
But he chees the lynage of Juda; he chees the hil of Syon, which he louede.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
And he as an vnicorn bildide his hooli place; in the lond, which he foundide in to worldis.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
And he chees Dauid his seruaunt, and took hym vp fro the flockis of scheep; he took hym fro bihynde scheep with lambren.
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
To feed Jacob his seruaunt; and Israel his eritage.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
And he fedde hem in the innocens of his herte; and he ledde hem forth in the vndurstondyngis of his hondis.
