Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
A maschil of Asaph. Hear my teaching, my people, listen to the words of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
I will open my mouth in parables; I will sing about hidden things about the past.
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
These are things that we have heard and learned, things that our ancestors have told us.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
We will not keep them from their descendants. We will tell the next generation about the praiseworthy deeds of Yahweh, his strength, and the wonders that he has done.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
For he established covenant decrees in Jacob and appointed a law in Israel. He commanded our ancestors that they were to teach them to their children.
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
He commanded this so that the generation to come might know his decrees, the children not yet born, who should tell them in turn to their own children.
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
Then they would place their hope in God and not forget his deeds but keep his commandments.
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
Then they would not be like their ancestors, who were a stubborn and rebellious generation, a generation whose hearts were not right, and whose spirits were not committed and faithful to God.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
The Ephraimites were armed with bows, but they turned back on the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
They did not keep the covenant with God, and they refused to obey his law.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
They forgot his deeds, the wonderful things that he had shown them.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
They forgot the marvelous things he did in the sight of their ancestors in the land of Egypt, in the land of Zoan.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
He divided the sea and led them across it; he made the waters to stand like walls.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
In the daytime he led them with a cloud and all the night with the light of fire.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
He split the rocks in the wilderness, and he gave them water abundantly, enough to fill the depths of the sea.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
He made streams flow out of the rock and made the water flow like rivers.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Yet they continued to sin against him, rebelling against the Most High in the wilderness.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
They challenged God in their hearts by asking for food to satisfy their appetites.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
They spoke against God; they said, “Can God really lay out a table for us in the wilderness?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
See, when he struck the rock, waters gushed out and streams overflowed. But can he give bread also? Will he provide meat for his people?”
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
When Yahweh heard this, he was angry; so his fire burned against Jacob, and his anger attacked Israel,
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
because they did not believe in God and did not trust in his salvation.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Yet he commanded the skies above and opened the doors of the sky.
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
He rained down manna for them to eat, and gave them the grain from heaven.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
People ate the bread of angels. He sent them food in abundance.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
He caused the east wind to blow in the sky, and by his power he guided the south wind.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
He rained down meat on them like dust, birds as numerous as the sands of the sea.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
They fell in the middle of their camp, all around their tents.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
So they ate and were full. He gave them what they craved.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
But they had not yet filled up; their food was still in their mouths.
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
Then God's anger attacked them and killed the strongest of them. He brought down the young men of Israel.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Despite this, they continued to sin and did not believe his wonderful deeds.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Therefore God cut short their days; their years were filled with terror.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Whenever God afflicted them, they would start to seek him, and they would return and look earnestly for him.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
They would call to mind that God was their rock and that the Most High God was their rescuer.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
But they would flatter him with their mouth and lie to him with their words.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
For their hearts were not firmly fixed on him, and they were not faithful to his covenant.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
Yet he, being merciful, forgave their iniquity and did not destroy them. Yes, many times he held back his anger and did not stir up all his wrath.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
He called to mind that they were made of flesh, a wind that passes away and does not return.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
How often they rebelled against him in the wilderness and grieved him in the barren regions!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Again and again they challenged God and offended the Holy One of Israel.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
They did not think about his power, how he had rescued them from the enemy
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
when he performed his terrifying signs in Egypt and his wonders in the region of Zoan.
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
He turned the Egyptians' rivers to blood so that they could not drink from their streams.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
He sent swarms of flies that devoured them and frogs that overran their land.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
He gave their crops to the grasshopper and their labor to the locust.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
He destroyed their vines with hail and their sycamore trees with more hail.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
He rained hail on their cattle and hurled lightning bolts at their livestock.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
The fierceness of his anger lashed out against them. He sent wrath, fury, and trouble like agents who bring disaster.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
He leveled a path for his anger; he did not spare them from death but gave them over to the plague.
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
He killed all the firstborn in Egypt, the firstborn of their strength in the tents of Ham.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
He led his own people out like sheep and guided them through the wilderness like a flock.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
He led them secure and unafraid, but the sea overwhelmed their enemies.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
Then he brought them to the border of his holy land, to this mountain that his right hand acquired.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
He drove out the nations from before them and assigned them their inheritance. He settled the tribes of Israel in their tents.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Yet they challenged and defied the Most High God and did not keep his solemn commands.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
They were unfaithful and acted treacherously like their fathers; they were as undependable as a faulty bow.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
For they made him angry with their high places and provoked him to jealous anger with their idols.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
When God heard this, he was angry and completely rejected Israel.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
He abandoned the sanctuary of Shiloh, the tent where he had lived among people.
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
He allowed his strength to be captured and gave his glory into the enemy's hand.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
He handed his people over to the sword, and he was angry with his heritage.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Fire devoured their young men, and their young women had no wedding songs.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Their priests fell by the sword, and their widows could not weep.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Then the Lord awakened as one from sleep, like a warrior who shouts because of wine.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
He drove his adversaries back; he put them to everlasting shame.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
He rejected the tent of Joseph, and he did not chose the tribe of Ephraim.
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
He chose the tribe of Judah and Mount Zion that he loved.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
He built his sanctuary like the heavens, like the earth that he has established forever.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
He chose David, his servant, and took him from the sheepfolds.
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
He took him from following the ewes with their young, and he brought him to be shepherd of Jacob, his people, and of Israel, his heritage.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
David shepherded them with the integrity of his heart, and he guided them with the skill of his hands.
