Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
A maskil of Asaph. My people, attend to my teaching: bend your ears to the words of my mouth,
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
as I open my mouth in a poem on the riddling story of the past.
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
What we have heard and known, and what our ancestors have told us,
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
we will not hide from their children. We will tell to the next generation the praises and might of the Lord, and the wonders that he has done.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
He set up a testimony in Jacob, a law he appointed in Israel, which he commanded our ancestors to make known to their children,
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
that the next generation should know it, that the children yet to be born should arise and tell their children;
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
that in God they might put their confidence, and not forget God’s works; but that they might keep his commandments,
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
and not be like their ancestors, a generation defiant and stubborn, a generation with heart unsteady, and spirit unfaithful towards God.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
Ephraimites, armed bowmen, turned back in the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
They did not keep God’s covenant, they refused to walk in his law.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
They forgot what he had done, and the wonders he had shown them.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
He did wonders before their ancestors in the country of Zoan in Egypt.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
Through the sea which he split he brought them, making waters stand up like a heap;
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
he led them by day with a cloud, all the night with a light of fire.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
From the rocks which he split in the wilderness, he gave them to drink as of ocean’s abundance.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
He brought streams out of the rock, and made water run down like rivers.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Yet they still went on sinning against him, they defied the Most High in the desert.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
They willfully challenged God, demanding the food that they longed for.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
“Is God able,” such was their challenge, “to spread in the desert a table?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
From the rock that he struck there gushed water, and torrents that overflowed; but can he also give bread, or provide his people with meat?”
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
When the Lord heard this, he was furious, and fire was kindled on Jacob, anger flared up against Israel.
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
For they put no trust in God, no confidence in his help.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
So he summoned the clouds above; and, opening the doors of heaven,
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
he rained manna upon them for food, and grain of heaven he gave them.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Everyone ate the bread of angels; he sent them food to the full.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
He launched the east wind in the heavens, and guided the south by his power.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
He rained meat upon them like dust, winged bird like the sand of the sea.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
In the midst of their camp he dropped it, all around their tents.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
They ate and were more than filled; he had brought them the thing they desired.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
But the thing they desired became loathsome: while their food was still in their mouths,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
the wrath of God rose against them. He slew the stoutest among them, and laid low the young men of Israel.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Yet for all this they sinned yet more, and refused to believe in his wonders.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
So he ended their days in a breath, and their years in sudden dismay.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
When he slew them, then they sought after him, they turned and sought God with diligence.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
They remembered that God was their rock, and the Most High God their redeemer.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
But they flattered him with their mouth, and lied to him with their tongue.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Their heart was not steady with him, they were faithless to his covenant.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
But he is full of pity: he pardons sin and destroys not. Often he turns his anger away, without stirring his wrath at all.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
So he remembered that they were but flesh, breath that passes and does not return.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
But how often they rebelled in the desert, and caused him grief in the wilderness,
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
tempting God again and again, provoking the Holy One of Israel.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
They did not remember his strength, nor the day he redeemed from the foe,
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
how he set his signs in Egypt, in the country of Zoan his wonders.
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
He turned their canals into blood, their streams undrinkable.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
He sent forth flies, which devoured them; frogs, too, which destroyed them.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
Their crops he gave to the caterpillar, and the fruits of their toil to the locust.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
He slew their vines with hail, and their sycamore trees with frost.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
He delivered their cattle to the hail, and their flocks to bolts of fire.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
He let loose his hot anger among them, fury and wrath and distress, a band of destroying angels.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
He cleared a path for his anger, did not spare them from death, but gave them over to pestilence.
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
He struck down all the firstborn in Egypt, the first fruits of their strength in the tents of Ham.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
He led forth his people like sheep, he was guide to his flock in the desert.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Securely he led them, and free from fear, while their foes were drowned in the sea.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
To his holy realm he brought them, to the mountain his right hand had purchased.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
He drove out the nations before them, and allotted their land for possession, and their tents for Israel to live in.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Yet they tempted and angered the Most High God, they did not observe his decrees.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
They drew back, false like their ancestors; they failed like a treacherous bow.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Their shrines stirred him to anger, their idols moved him to jealousy.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
When God heard of this, he was furious, and he spurned Israel utterly.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
He abandoned his home in Shiloh, the tent he had pitched among people.
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
He gave his strength up to captivity, his glory to the hands of the foe.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
He gave his people to the sword, he was furious with his own.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Fire devoured their young men, and their maidens had no marriage-song.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Their priests fell by the sword, and their widows could not weep.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Then the Lord awoke as from sleep, like a warrior flushed with wine;
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
and he beat back his foes, putting them to perpetual scorn.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
He disowned the tent of Joseph, he rejected the tribe of Ephraim;
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
but he chose the tribe of Judah, Mount Zion, which he loves.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
And he built like the heights his sanctuary, like the earth which he founded forever.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
And he chose David his servant, taking him from the sheepfolds.
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
From the mother-ewes he brought him, to be shepherd to Jacob his people, and to Israel his inheritance.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
With upright heart did he shepherd them, and with skilful hands did he guide them.
