Psaltaren 78

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

AN INSTRUCTION OF ASAPH. Give ear, O my people, to my law, Incline your ear to sayings of my mouth.

2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

I open my mouth with an allegory, I bring forth hidden things of old,

3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

That we have heard and know, And our fathers have recounted to us.

4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

We do not hide from their sons, Recounting praises of YHWH to a later generation, And His strength, and His wonders that He has done.

5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

And He raises up a testimony in Jacob, And has placed a law in Israel, That He commanded our fathers, To make them known to their sons.

6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

So that a later generation knows, Sons who are born, rise and recount to their sons,

7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

And place their confidence in God, And do not forget the doings of God, But keep His commands.

8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

And they are not like their fathers, A generation apostatizing and being rebellious, A generation—it has not prepared its heart, Nor [is] its spirit steadfast with God.

9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

Sons of Ephraim—armed bearers of bow, Have turned in a day of conflict.

10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

They have not kept the covenant of God, And they have refused to walk in His law,

11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

And they forget His doings, And His wonders that He showed them.

12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

He has done wonders before their fathers, In the land of Egypt—the field of Zoan.

13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

He cleft a sea, and causes them to pass over, Indeed, He causes waters to stand as a heap.

14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

And leads them with a cloud by day, And with a light of fire all the night.

15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

He cleaves rocks in a wilderness, And gives drink—as the great deep.

16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

And brings out streams from a rock, And causes waters to come down as rivers.

17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

And they still add to sin against Him, To provoke the Most High in the dry place.

18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

And they try God in their heart, To ask food for their lust.

19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

And they speak against God—they said: “Is God able to array a table in a wilderness?”

20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

Behold, He has struck a rock, And waters flow, indeed, streams overflow. “Also, [is] He able to give bread? Does He prepare flesh for His people?”

21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

Therefore YHWH has heard, And He shows Himself angry, And fire has been kindled against Jacob, And anger has also gone up against Israel,

22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

For they have not believed in God, Nor have they trusted in His salvation.

23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

And He commands clouds from above, Indeed, He has opened doors of the heavens.

24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

And He rains manna on them to eat, Indeed, He has given grain of the heavens to them.

25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

Each has eaten food of the mighty, He sent provision to them to satiety.

26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

He causes an east wind to journey in the heavens, And leads a south wind by His strength,

27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

And He rains on them flesh as dust, And as sand of the seas—winged bird,

28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

And causes [it] to fall in the midst of His camp, Around His dwelling places.

29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

And they eat, and are greatly satisfied, And He brings their desire to them.

30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

They have not been estranged from their desire, Their food [is] yet in their mouth,

31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

And the anger of God has gone up against them, And He slays among their fat ones, And He caused youths of Israel to bend.

32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

With all this they have sinned again, And have not believed in His wonders.

33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

And He consumes their days in vanity, And their years in trouble.

34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

If He slew them, then they sought Him, And turned back, and earnestly sought God,

35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

And they remember that God [is] their rock, And God Most High their redeemer.

36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

And they deceive Him with their mouth, And lie to Him with their tongue,

37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

And their heart has not been right with Him, And they have not been steadfast in His covenant.

38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

And He, the Merciful One, pardons iniquity, and does not destroy, And has often turned back His anger, And does not awaken all His fury.

39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

And He remembers that they [are] flesh, A wind going on—and it does not return.

40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

How often do they provoke Him in the wilderness, Grieve Him in the desolate place?

41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

Indeed, they turn back, and try God, And have limited the Holy One of Israel.

42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

They have not remembered His hand The day He ransomed them from the adversary.

43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

When He set His signs in Egypt, And His wonders in the field of Zoan,

44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

And He turns their streams to blood, And they do not drink their floods.

45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

He sends among them the beetle, and it consumes them, And the frog, and it destroys them,

46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

And gives their increase to the caterpillar, And their labor to the locust.

47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

He destroys their vine with hail, And their sycamores with frost,

48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

And delivers their beasts up to the hail, And their livestock to the burning flames.

49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

He sends on them the fury of His anger, Wrath, and indignation, and distress—A discharge of evil messengers.

50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

He ponders a path for His anger, He did not keep back their soul from death, Indeed, He delivered up their life to the pestilence.

51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

And He strikes every firstborn in Egypt, The first-fruit of the strong in tents of Ham.

52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

And causes His people to journey as a flock, And guides them as a drove in a wilderness,

53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

And He leads them confidently, And they have not been afraid, And the sea has covered their enemies.

54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

And He brings them to the border of His sanctuary, This mountain His right hand had acquired,

55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

And casts out nations from before them, And causes them to fall in the line of inheritance, And causes the tribes of Israel to dwell in their tents,

56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

And they tempt and provoke God Most High, And have not kept His testimonies.

57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

And they turn back, And deal treacherously like their fathers, They have been turned like a deceitful bow,

58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

And make Him angry with their high places, And make Him zealous with their carved images,

59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

God has heard, and shows Himself angry. And kicks exceedingly against Israel.

60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

And He leaves the Dwelling Place of Shiloh, The tent He had placed among men,

61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

And He gives His strength to captivity, And His beauty into the hand of an adversary,

62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

And delivers His people up to the sword, And showed Himself angry with His inheritance.

63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

Fire has consumed His young men, And His virgins have not been praised.

64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

His priests have fallen by the sword, And their widows do not weep.

65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

And the Lord wakes as a sleeper, As a mighty one crying aloud from wine.

66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

And He strikes His adversaries backward, He has put a continuous reproach on them,

67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

And He kicks against the tent of Joseph, And has not fixed on the tribe of Ephraim.

68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

And He chooses the tribe of Judah, With Mount Zion that He loved,

69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

And builds His sanctuary as a high place, Like the earth, He founded it for all time.

70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

And He fixes on His servant David, And takes him from the folds of a flock,

71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

He has brought him in from behind suckling ones, To rule over Jacob His people, And over Israel His inheritance.

72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.

And he rules them according to the integrity of his heart, And leads them by the skillfulness of his hands!