Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
(En Maskil af Asaf.) Lyt, mit folk til min lære, bøj eders øre til ord fra min Mund;
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
jeg vil åbne min Mund med Billedtale, fremsætte Gåder fra fordums Tid,
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
hvad vi har hørt og ved, hvad vore Fædre har sagt os;
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
vi dølger det ikke for deres Børn, men melder en kommende Slægt om HERRENs Ære og Vælde og Underne, som han har gjort.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Han satte et Vidnesbyrd i Jakob, i Israel gav han en Lov, idet han bød vore Fædre at lade deres Børn det vide,
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
at en senere Slægt kunde vide det, og Børn, som fødtes siden, stå frem og fortælle deres Børn derom,
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
så de slår deres Lid til Gud og ikke glemmer Guds Gerninger, men overholder hans Bud,
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
ej slægter Fædrene på, en vanartet, stridig Slægt, hvis Hjerte ikke var fast, hvis Ånd var utro mod Gud
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
- Efraims Børn var rustede Bueskytter, men svigted på Stridens Dag -
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
Gudspagten holdt de ikke, de nægtede at følge hans Lov;
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
hans Gerninger gik dem ad Glemme, de Undere, han lod dem skue.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
Han gjorde Undere for deres Fædre i Ægypten på Zoans Mark;
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
han kløvede Havet og førte dem over, lod Vandet stå som en Vold;
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
han ledede dem ved Skyen om Dagen, Natten igennem ved Ildens Skær;
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
han kløvede Klipper i Ørkenen, lod dem rigeligt drikke som af Strømme,
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
han lod Bække rinde af Klippen og Vand strømme ned som Floder.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Men de blev ved at synde imod ham og vække den Højestes Vrede i Ørkenen;
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
de fristede Gud i Hjertet og krævede Mad til at stille Sulten,
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
de talte mod Gud og sagde: "Kan Gud dække Bord i en Ørken?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Se, Klippen slog han, så Vand flød frem, og Bække vælded ud; mon han også kan give Brød og skaffe kød til sit Folk?"
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Det hørte HERREN, blev vred, der tændtes en Ild mod Jakob, ja Vrede kom op mod Israel,
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
fordi de ikke troede Gud eller stolede på hans Frelse.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Da bød han Skyerne oventil, lod Himlens Døre åbne
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
og Manna regne på dem til Føde, han gav dem Himmelkorn;
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Mennesker spiste Englebrød, han sendte dem Mad at mætte sig med.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Han rejste Østenvinden på Himlen, førte Søndenvinden frem ved sin Kraft;
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
Kød lod han regne på dem som Støv og vingede Fugle som Havets Sand,
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
lod dem falde midt i sin Lejr, rundt omkring sine Boliger;
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
Og de spiste sig overmætte, hvad de ønskede, lod han dem få.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
Men før deres Attrå var stillet, mens Maden var i deres Mund,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
rejste Guds Vrede sig mod dem; han vog deres kraftige Mænd, fældede Israels Ynglinge.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Og dog blev de ved at synde og troede ej på hans Undere.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Da lod han deres Dage svinde i Tomhed og endte brat deres År.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Når han vog dem, søgte de ham, vendte om og spurgte om Gud,
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
kom i Hu, at Gud var deres Klippe, Gud den Allerhøjeste deres Genløser.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
De hyklede for ham med Munden, løj for ham med deres Tunge;
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
deres Hjerter holdt ikke fast ved ham, hans Pagt var de ikke tro.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
Og dog er han barmhjertig, han tilgiver Misgerning, lægger ej øde, hans Vrede lagde sig Gang på Gang, han lod ikke sin Harme fuldt bryde frem;
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
han kom i Hu, de var Kød, et Pust, der svinder og ej vender tilbage.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Hvor tit stod de ham ikke imod i Ørkenen og voldte ham Sorg i det øde Land!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
De fristede alter Gud, de krænkede Israels Hellige;
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
hans Hånd kom de ikke i Hu, de Dag han friede dem fra Fjenden,
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
da han gjorde sine Tegn i Ægypten, sine Undere på Zoans Mark,
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
forvandlede deres Floder til Blod, så de ej kunde drikke af Strømmene,
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
sendte Myg imod dem, som åd dem, og Frøer, som lagde dem øde,
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
gav Æderen, hvad de avlede, Græshoppen al deres Høst,
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
slog deres Vinstokke ned med Hagl, deres Morbærtræer med Frost,
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
prisgav Kvæget for Hagl og deres Hjorde for Lyn.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Han sendte sin Vredesglød mod dem, Harme, Vrede og Trængsel, en Sendefærd af Ulykkesengle;
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
frit Løb gav han sin Vrede, skånede dem ikke for Døden, gav deres Liv til Pris for Pest;
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
alt førstefødt i Ægypten slog han, Mandskraftens Førstegrøde i Kamiternes Telte,
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
lod sit Folk bryde op som en Hjord, ledede dem som Kvæg i Ørkenen,
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
ledede dem trygt, uden Frygt, mens Havet lukked sig over deres Fjender;
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
han bragte dem til sit hellige Land, de Bjerge, hans højre vandt,
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
drev Folkeslag bort foran dem, udskiftede ved Lod deres Land og lod Israels Stammer bo i deres Telte.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Dog fristed og trodsede de Gud den Allerhøjeste og overholdt ikke hans Vidnesbyrd;
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
de faldt fra, var troløse som deres Fædre, svigtede som en slappet Bue,
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
de krænkede ham med deres Offerhøje, æggede ham med deres Gudebilleder.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
Det hørte Gud og blev vred følte højlig Lede ved Israel;
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
han opgav sin Bolig i Silo, det Telt, hvor han boede blandt Mennesker;
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
han gav sin Stolthed i Fangenskab, sin Herlighed i Fjendehånd,
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
prisgav sit Folk for Sværdet, blev vred på sin Arvelod;
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Ild fortærede dets unge Mænd, dets Jomfruer fik ej Bryllupssange,
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
dets Præster faldt for Sværdet, dets Enker holdt ikke Klagefest.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Da vågnede Herren som en, der har sovet, som en Helt, der er døvet af Vin;
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
han slog sine Fjender på Ryggen, gjorde dem evigt til Skamme.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Men han fik Lede ved Josefs Telt, Efraims Stamme udvalgte han ikke;
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
han udvalgte Judas Stamme, Zions Bjerg, som han elsker;
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
han byggede sit Tempel himmelhøjt, grundfæstede det evigt som Jorden.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
Han udvalgte David, sin Tjener, og tog ham fra Fårenes Folde,
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
hentede ham fra de diende Dyr til at vogte Jakob, hans Folk, Israel, hans Arvelod;
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
han vogtede dem med oprigtigt Hjerte, ledede dem med kyndig Hånd.
