Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
Poučna pjesma. Asafova. Poslušaj, narode moj, moju nauku, prikloni uho riječima usta mojih!
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
Otvorit ću svoja usta na pouku, iznijet ću tajne iz vremena davnih.
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
Ono što čusmo i saznasmo, što nam kazivahu oci,
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
nećemo kriti djeci njihovoj, predat ćemo budućem koljenu: slavu Jahvinu i silu njegovu i djela čudesna što ih učini.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Svjedočanstvo podiže on u Jakovu, Zakon postavi u Izraelu, da ono što naredi ocima našim oni djeci svojoj objave,
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
da sazna budući naraštaj, i sinovi koji će se roditi da djeci svojoj kazuju
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
da u Boga ufanje svoje stave i ne zaborave djela Božjih, već da vrše zapovijedi njegove,
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
kako ne bi bili, kao oci njihovi, naraštaj buntovan, prkosan - naraštaj srcem nestalan i duhom Bogu nevjeran.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
Sinovi Efrajimovi, ratnici s lukom, u dan bitke okrenuše leđa.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
Saveza s Bogom ne održaše i ne htjedoše hoditi po Zakonu njegovu.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
Zaboraviše na djela njegova, na čudesa koja im pokaza.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
Pred njihovim ocima činio je znakove u Egiptu, u Soanskom polju.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
On more razdijeli i njih prevede, vode kao nasip uzdiže.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
Danju ih vodio oblakom, a svu noć ognjem blistavim.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
U pustinji hrid prolomi i napoji ih obilno kao iz bezdana.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
Iz stijene izbi potoke te izvede vode k'o velike rijeke.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
A oni jednako griješiše, prkosiše Višnjem u pustinji.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
Boga su kušali u srcima svojim ištuć' (jela) svojoj pohlepnosti.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
Prigovarali su Bogu i pitali: “Može li Gospod stol u pustinji prostrti?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Eno, udari u hrid, i voda poteče i provreše potoci: a može li dati i kruha, i mesa pružiti svome narodu?”
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Kad to začu Jahve, gnjevom usplamtje: oganj se raspali protiv Jakova, srdžba se razjari protiv Izraela,
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
jer ne vjerovaše Bogu niti se u njegovu pomoć uzdaše.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Pa ozgo naredi oblaku i otvori brane nebeske,
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
k'o kišu prosu na njih mÓanu da jedu i nahrani ih kruhom nebeskim.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Čovjek blagovaše kruh Jakih; on im dade hrane do sitosti.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Probudi na nebu vjetar istočni i svojom silom južnjak dovede.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
Prosu na njih mesa k'o prašine i ptice krilatice k'o pijeska morskoga.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
Padoše usred njihova tabora i oko šatora njihovih.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
Jeli su i nasitili se, želju njihovu on im ispuni.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
Još nisu svoju utažili pohlepu i jelo im još bješe u ustima,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
kad se srdžba Božja na njih raspali: pokosi smrću prvake njihove i mladiće pobi Izraelove.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Uza sve to griješiše dalje i ne vjerovaše u čudesna djela njegova.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
I skonča im dane jednim dahom i njihova ljeta naglim svršetkom.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Kad ih ubijaše, tražiše ga i opet pitahu za Boga;
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
spominjahu se da je Bog hridina njihova i Svevišnji njihov otkupitelj.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Ali ga opet ustima svojim varahu i jezikom svojim lagahu njemu.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Njihovo srce s njime ne bijaše, nit' bijahu vjerni Savezu njegovu.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
A on im milosrdno grijeh praštao i nije ih posmicao; često je gnjev svoj susprezao da ne plane svom jarošću.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
Spominjao se da su pÓut i dah koji odlazi i ne vraća se više.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Koliko mu prkosiše u pustinji i žalostiše ga u samotnom kraju!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Sve nanovo iskušavahu Boga i vrijeđahu Sveca Izraelova
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
ne spominjuć' se ruke njegove ni dana kad ih od dušmana izbavi,
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
ni znakova njegovih u Egiptu, ni čudesnih djela u polju Soanskom.
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
U krv im pretvori rijeke i potoke, da ne piju.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
Posla na njih obade da ih žderu i žabe da ih more.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
I predade skakavcu žetvu njihovu, i plod muke njihove žderaču.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
Vinograde im tučom udari, a mrazom smokvike njihove.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
I predade grÓadu njihova goveda i munjama stada njihova.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Obori na njih svu žestinu gnjeva svog, jarost, bijes i nevolju: posla na njih anđele nesreće.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
I put gnjevu svojem otvori: ne poštedje im život od smrti, životinje im izruči pošasti.
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
Pobi u Egiptu sve prvorođeno, prvence u šatorju Hamovu.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
I povede narod svoj kao ovce i vođaše ih kao stado kroz pustinju.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Pouzdano ih je vodio te se nisu bojali, a more je prekrilo dušmane njihove.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
U Svetu zemlju svoju on ih odvede, na bregove što mu ih osvoji desnica.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
Pred njima istjera pogane, konopom im podijeli baštinu, pod šatorjem njihovim naseli plemena izraelska.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
A oni iskušavali i gnjevili Boga Višnjega i nisu držali zapovijedi njegovih.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
Otpadoše, iznevjeriše se k'o oci njihovi, k'o luk nepouzdan oni zatajiše.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Na gnjev ga nagnaše svojim uzvišicama, na ljubomor navedoše kumirima svojim.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
Bog vidje i gnjevom planu, odbaci posve Izraela.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
I napusti boravište svoje u Šilu, Šator u kojem prebivaše s ljudima.
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
Preda u ropstvo snagu svoju i svoju diku u ruke dušmanske.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
Narod svoj prepusti maču, raspali se na svoju baštinu.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Mladiće njihove oganj proguta, ne udaše se djevice njihove.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Svećenici njihovi padoše od mača, ne zaplakaše Óudove njihove.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Tad se k'o oda sna trgnu Gospodin, k'o ratnik vinom savladan.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
Udari otraga dušmane svoje, sramotu im vječitu zadade.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
On odbaci šator Josipov i Efrajimovo pleme ne odabra,
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
već odabra pleme Judino i goru Sion koja mu omilje.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
Sagradi Svetište k'o nebo visoko, k'o zemlju utemelji ga dovijeka.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
Izabra Davida, slugu svojega, uze ga od torova ovčjih;
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
odvede ga od ovaca dojilica da pase Jakova, narod njegov, Izraela, baštinu njegovu.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
I pasao ih je srcem čestitim i brižljivim rukama vodio.
