Psaltaren 78
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
Asaph ih maskil. Aw kai ih kaminawk, kang patuk ih kaalok ah naa to patueng oh loe, ka pakha hoi tacawt loknawk hae tahngai oh.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
Patahhaih hoiah pakha to ka paongh moe, canghnii ah thuih ih kathuk loknawk to kang thuih o han,
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
to loknawk loe aicae ampanawk mah aicae khaeah thuih o boeh, aicae mah a thaih o moe, a panoek o boeh.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
Nihcae ih caanawk khaeah kang phat pae o mak ai; Angraeng saphawhaih, a thacakhaih, a sak ih dawnrai hmuennawk loe, angzo han koi adung kaminawk khaeah amtuengsak tih.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Jakob acaeng hanah lok a paek, Israel caanawk khaeah kaalok to a caksak, anih mah aicae ampanawk khaeah, na caanawk han patuk o patoeng ah:
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
angzo han koi nawktanawk hoi tapen han koi nawktanawk mah doeh panoek o moe, a caanawk khaeah thuih pae o patoeng hanah,
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
Sithaw to oep o moe, Sithaw mah sak ih hmuennawk to pahnet ai ah, a paek ih loknawk to pazui o hanah, lokthui pae ah:
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
nihcae loe palung thah o moe, laisaep o thaih, poek toeng ai kami, Sithaw oephaih muithla tawn ai, ampanawk baktiah om o ai.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
Ephraim caanawk loe kalii avak o moe, misa to tuk o, toe hnukbangah amlaem o let.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
Nihcae loe Sithaw lokmaihaih to pakuem o ai, anih mah paek ih kaalok to pazui han koeh o ai.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
Nihcae loe anih mah sak ih toknawk hoi nihcae khaeah amtuengsak ih dawnrai hmuennawk to pahnet o.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
Izip prae, Zoan ah ampanawk hmaa ah anih mah dawnrai hmuennawk to sak pae.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
Anih mah tuipui to pakhoih moe, tui to angkatsak; tuinawk to tapang baktiah angdoetsak.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
Khodai ah tamai hoiah a zaeh, khoving ah aqum puek hmaithaw hoiah a hoih.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
Praezaek ah lungsongnawk to boh moe, tuipui baktiah pop parai tui to nihcae hanah a paek.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
Thlung thung hoiah tui to tacawtsak moe, tuinawk to vapui baktiah a longsak.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Toe nihcae loe anih nuiah zaehaih to sak o aep, Kasang koek to praezaek ah laisaep o thuih vop.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
Angmacae zok kamthlam dipsak han ih khue ni Sithaw to tanoek o.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
Ue, nihcae loe Sithaw aekhaih lok to thuih o; praezaek ah Sithaw mah caboi na baih pae tang tih maw? tiah a thuih o.
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Khenah, thlung a boh naah, tui to tacawt moe, pop parai vacong tui ah longh; takaw doeh na paek thai tih maw? Angmah ih kaminawk hanah moi doeh paek thai tih maw? tiah a thuih o.
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Angraeng mah to lok to thaih naah, palungphui; Jakob acaengnawk to hmai mah kangh moe, Israel caanawk nuiah palungphuihaih to phak,
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
tipongah tih nahaeloe nihcae loe Sithaw tang o ai, anih ih pahlonghaih ah doeh oephaih to tawn o ai.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Toe anih mah ranui ih tamai to lokpaek moe, van thoknawk to amongh,
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
caak hanah nihcae nuiah manna kho to angzoh pae; nihcae hanah van takaw to a paek.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Kaminawk loe vankaminawk ih buh to caak o; nihcae zok amhah hanah caaknaek to a paek.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Ni angyae bang ih takhi to van ah a songsak moe, a thacakhaih hoiah aloih bang ih takhi to a songsak.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
Maiphu baktiah moi to kho ah angzohsak, tuipui taeng ih savuet baktiah tavaanawk to azawksak.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
A sak o ih im salak hoi nihcae ataihaih ahmuen taengah a kraksak.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
Nihcae koeh ih baktiah anih mah paek pongah, nihcae loe caak o moe, zok amhah o.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
A koeh o ih buhcaakhaih to angkhoe o ai vop, buh a caak o li naah,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
Sithaw palungphuihaih to nihcae nuiah phak, nihcae thungah kathawk koek kami to anih mah hum pae ving; a qoih o ih Israel thendoengnawk to dueksak.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Hae baktih hmuennawk boih a tongh o, toe anih mah sak ih dawnrai hmuennawk to tang o ai, zaehaih to a sak o toeng toeng vop.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
To pongah nihcae ih ani to azom pui ah laemsak moe, saningnawk to raihaih hoiah boengsak.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Sithaw mah nihcae to hum naah, kalah kaminawk loe amlaem o let moe, Sithaw to palung tang hoiah pakrong o.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
Sithaw loe angmacae ih lungsong, Kasang koek loe angmacae pahlongkung ah oh, tiah nihcae mah panoek o.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Toe pakha hoiah ni anih to pakoeh o, anih khaeah palai hoi amsawnlok to a thuih o.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Anih khaeah poek toenghaih tawn o ai, a sak o ih lokkamhaih nuiah doeh oephaih tawn o ai.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
Toe anih loe tahmenhaih hoiah koi pongah, nihcae zaehaih to tahmen pae, nihcae to amrosak ai: ue, pop parai palungphuihaih to anih mah pauep, palung a phuihaih to amtuengsak ai.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
Sithaw mah nihcae loe taksa ah ni oh o, kalaem tangcae amlaem let thai ai takhi ah ni oh o, tiah panoek.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Anih to praezaek ah vai nazetto maw laisaep o thuih moe, taw ah nazetto maw palungset o sak?
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Ue, nihcae loe hnukbangah amlaem o moe, Sithaw to tanoek o, Israel Ciimcai Kami to palungphui o sak.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
Anih thacakhaih to nihcae mah panoek o ai, anih mah misa ban thung hoi pahlonghaih to panoek o ai.
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
Izip prae ah sak ih angmathaih, Zoan ah sak ih dawnrai hmuennawk;
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
nihcae mah tui naek o thaih han ai ah, vapuinawk hoi vacongnawk to athii ah angcoengsak.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
Nihcae kaek hanah taksaenawk to prawt pae moe, nihcae amrosak hanah ukongnawk to patoeh.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
Nihcae ih thingthai qumponawk loe langkawk hanah paek moe, nihcae ih hmuennawk doeh pakhu hanah a paek.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
Nihcae ih misurkungnawk to qaetui hoiah dueksak moe, thaiduetkungnawk doeh dantui hoiah dueksak.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
Sithaw mah nihcae ih maitawnawk to qaetui hanah paek moe, tuunawk doeh hmai hanah paek pae.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Anih palungphuihaih tha hoiah nihcae khaeah kasae vankaminawk to patoeh moe, palungbethaih, palung hmai amngaehhaih hoi raihaihnawk to ohsak.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
Palungphuihaih loklam to a sak; nihcae ih pakhra paduek hanah paawt ai, nihcae hinghaih to nathaih kasae khaeah a paek.
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
Izip prae ah calunawk boih, Ham ih kahni imthung ah kaom thacak tangsuekhaih calu koek to paduek pae boih.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
Toe angmah ih kaminawk loe tuu baktiah a huih moe, tuunawk baktiah praezaek ah a caeh haih.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Misa ban thung hoi loih hanah anih mah zaeh pongah, nihcae loe zii o ai; toe nihcae ih misanawk loe tuipui mah khuk khoep.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
Nihcae to kaciim ahmuen angzithaih ramri khoek to, a bantang ban hoiah lak ih mae karoek to a caeh haih.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
Nihcae hmaa ah Sithaw panoek ai kaminawk to a haek pae, qawk ah toep ih long to tah o moe, amzet o, Israel caanawk loe imsak o moe, to ah oh o.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Toe nihcae mah Kasang koek Sithaw to tanoek o moe, laisaep o thuih, a thuih ih lok to tahngai o ai.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
Nihcae loe ampanawk baktiah oep om o ai, hnukbangah angnawn o; oepthok ai palaa baktiah lam amkhraeng o.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Nihcae mah kasang ahmuennawk hoiah anih to palungphui o sak moe, sakcop ih krangnawk hoiah uthaih palung to tacawt o sak.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
Sithaw mah thaih naah, palungphui moe, Israel caanawk to paroeai panuet,
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
kaminawk salakah kaom, Shiloh ih kahni im doeh a caeh taak,
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
a thacakhaih to tamna ah caehsak moe, a lensawkhaih to misa banah a paek.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
Angmah ih kaminawk to sumsen hoi hum hanah a paek; a toep han ih qawk nuiah kating ai palungphui.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Nihcae ih thendoengnawk to hmai mah kangh pae; nihcae ih tanglanawk doeh sava sah o ai.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Angmacae ih qaimanawk doeh sumsen hoiah duek o; lamhmainawk doeh qah o ai boeh.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
To naah Angraeng loe iih kangthawk baktih, misurtui pongah kahang thacak kami baktiah angthawk.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
Angmah ih misanawk to a tuk moe, dungzan khoek to azatsak.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Joseph ih kahni im to a maak pae, Ephraim acaeng doeh qoi ai,
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
toe Judah acaeng, angmah palung ih, Zion mae to anih mah qoih.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
Angmah ih hmuenciim to hmuen sang baktiah a sak moe, dungzan khoek to caksak ih long baktih a ohsak.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
A tamna David to qoih, tuu imthung hoiah anih to a lak;
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
angmah ih kami Jakob acaeng hoi angmah ih qawk ah kaom Israel acaeng to khetzawn hanah, caa kaom tuu amnonawk toephaih thung hoiah ni anih to qoih.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
To pongah toenghaih palungthin hoiah nihcae to a khetzawn moe, palunghahaih ban hoiah nihcae to a hoih.
