Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Al maestro de coro. A Iditún. Salmo de Asaf. Mi voz sube hacia Dios y clama; mi voz va hasta Dios para que me oiga.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

En el día de mi angustia busco al Señor; de noche, mis manos se extienden sin descanso, y mi alma rehúsa el consuelo.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Si pienso en Dios tengo que gemir; si cavilo, mi espíritu desfallece.

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Tú mantienes insomnes mis ojos; estoy perturbado, incapaz de hablar.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Pienso en los días antiguos y considero los años eternos.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Por la noche medito en mi corazón, reflexiono y mi espíritu inquiere:

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

¿Es que nos desechará el Señor por todos los siglos? ¿No volverá a sernos favorable?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

¿Se habrá agotado para siempre su bondad? ¿Será vana su promesa hecha para todas las generaciones?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

¿Se habrá olvidado Dios de su clemencia? o ¿en su ira habrá contenido su misericordia?

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Y dije: “Este es mi dolor: que la diestra del Altísimo haya cambiado.”

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Recordaré los hechos de Yahvé; sí, me acuerdo de tus antiguas maravillas;

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

medito todas tus obras y peso tus hazañas.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Santo es tu camino, oh Dios, ¿Qué Dios hay tan grande como el Dios nuestro?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Tú eres el Dios que obra prodigios, y has dado a conocer a los pueblos tu poder.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Redimiste con tu brazo a tu pueblo, a los hijos de Jacob y de José.

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Las aguas te vieron, oh Dios, te vieron las aguas, y temblaron; hasta los abismos se estremecieron.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Aguas derramaron las nubes, los cielos hicieron oír su voz, y volaron tus dardos.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Tu trueno sonó en el torbellino, los relámpagos iluminaron el mundo; se conmovió y tembló la tierra.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Tu camino se abrió a través del mar, y tus sendas sobre inmensas aguas, sin que aparecieran las huellas de tus pisadas.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Y Tú mismo guiaste a tu pueblo como un rebaño, por mano de Moisés y de Aarón.