Psaltaren 77
1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
Clamei ao Senhor com a minha voz: a Deus levantei a minha voz, e elle inclinou para mim os ouvidos.
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
No dia da minha angustia busquei ao Senhor: a minha mão se estendeu de noite, e não cessava; a minha alma recusava ser consolada.
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
Lembrava-me de Deus, e me perturbei: queixava-me, e o meu espirito desfallecia (Selah)
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
Sustentaste os meus olhos acordados: estou tão perturbado que não posso fallar.
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
Considerava os dias da antiguidade, os annos dos tempos antigos.
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
De noite chamei á lembrança o meu cantico: meditei em meu coração, e o meu espirito esquadrinhou.
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
Rejeitará o Senhor para sempre e não tornará a ser favoravel?
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
Cessou para sempre a sua benignidade? acabou-se já a promessa de geração em geração?
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
Esqueceu-se Deus de ter misericordia? ou encerrou elle as suas misericordias na sua ira? (Selah)
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
E eu disse: A minha enfermidade é esta: mas eu me lembrei dos annos da dextra do Altissimo.
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
Eu me lembrarei das obras do Senhor: certamente que eu me lembrarei das tuas maravilhas da antiguidade.
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
Meditarei tambem em todas as tuas obras, e fallarei dos teus feitos.
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
O teu caminho, ó Deus, está no sanctuario. Quem é Deus tão grande como o nosso Deus?
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
Tu és o Deus que fazes maravilhas: tu fizeste notoria a tua força entre os povos.
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
Com o teu braço remiste o teu povo, os filhos de Jacob e de José (Selah)
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
As aguas te viram, ó Deus, as aguas te viram, e tremeram; os abysmos tambem se abalaram.
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
As nuvens lançaram agua, os céus deram um som; as tuas frechas correram d'uma para outra parte.
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
A voz do teu trovão estava no céu; os relampagos alumiaram o mundo; a terra se abalou e tremeu.
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
O teu caminho é no mar, e as tuas veredas nas grandes aguas, e os teus passos não são conhecidos.
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
Guiaste o teu povo, como a um rebanho, pela mão de Moysés e d'Aarão.
