Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

I KIN likwirki nil ai on Kot, on Kot, me i pan likwir on, o i me kotin mani ia.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Ni ai anjau apwal, i kin rapaki leowa; ni pon pa i kin u wei o jota kin dukedi, pwe wen I jota kak injenemaula.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Ni ai tamanda Kot, i kin ajenokida, ni ai madamadaua, nen i kin luetala.

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Kom kin kotin kolekol por en maj ai, pwe ira en papat; nai inen en luet, jolar itar on lokaia.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

I kin lamelame duen ran en maj akan, duen par akan me jamalar.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Ni pon i kin lamelame duen ai kajan arp, o monion i kin madamadaua; nen i kin raparapaki.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Kalelapok, leowa pan kotin onion kokolata, o a jota pan kotin maki on?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

A kalanan rojelar melel, o a inau imwijokalar kokolata?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Kot kotin malielar a mak on kit, o a karirikilar onion a kalanan?

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Ari jo, i indadar: Mepukat me mau on ia; pali maun en lim en me Lapalap pan kak dorela meakaroj.

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

I me i kin taman kida wiawian leowa; melel i kin tamanda omui manaman akan jan maj o,

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

O madamadaua duen omui wiawia kan karoj, o kilekilan duen omui dodok.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Main Kot, al omui me pun. Ia waja amen Kot manaman mia dueta Kaun o?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Komui ta Kot me kin wia manaman akan. Komui kotin kajanjaledar omui manaman nan pun en wei kan.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Komui kotin dore kila japwilim omui kan omui manaman, iei jeri en Iakop o Iojep akan.

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Pil akan ariri komui, Main Kot, pil akan ariri komui, rap majapwekadar, o waja lol rererdar.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Tapok kalaimun akan kamoredier pil, tapok kan wiadar nanjapwe, o liol piripir jili.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Nanjapwe wiauier nanlan; japwilim omui liol akan kamaraini jappa; jappa mokieda o rerer.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Al omui mi nan madau, al omui tatik nan pil kalaimun akan, o jota me kaan aluwilu omui.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Kom kotin kalua japwilim omui kan dueta pwin eu ren Mojej o Aron.