Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Amy andro nahampohek’ ahiy t’ie nipay i Talè; an-taña nahity, tsy nigebañe te haleñe; nifoneñe tsy hohòeñe ty foko.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Ie mahatiahy iraho, ry Andrianañahare le mitretretretre, ie tsakorèko, le mitoirañe ty troko. Selà

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Tana’o tsy hikòpoke o holi-masokoo; embetse iraho tsy mahafivolañe.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Nereñereko o andro taoloo, o taoñe haehaeo,

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Tiahiko o nititihako an-kaleñeo; mifañaoñe ami’ty troko iraho, le hoe ty fitsakorean-troko:

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Haitoa’ i Talè zafe-anake hao? le lia’e tsy hisohe’e hao?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Fa modo kitro añ’afe’e hao ty fiferenaiña’e? Fa nilesa kitro-katroke hao i nampitamae’ey?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Nihaliñon’Añahare hao ty fatariha’e? nagabe’e an-kaviñerañe ao hao i fitretreza’ey? Selà

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Le hoe raho: Zao ty halemeako: Ie ataoko ho mete miova ty fitàn-kavana’ i Andindimoneñey.

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Ho tiahiko ty fitoloña’ Ià, hahatsikaitse o raha tsitantane nanoe’o haehaeo.

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

Ho hene tsakorèko o fitoloña’oo, hereñerèko o tolon-draha’oo.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Ry Andrianañahare, masiñe ty lala’o; ia ty ndrahare ra’elahy hañirinkiriñe aman’ Añahare?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Ihe ro Andrianañahare mitolon-kalatsàñe! fa naboa’o am’ ondatio ty haozara’o.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Nijebañem-pità’o ondati’oo, o tarira’ Iakobe naho Iosefeo. Selà

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Nahatrea Azo o ranoo, ry Andrianañahare, ie nahatrea azo i ranoy le nivalitaboake! nitabohazake i lalekey.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Nampikojojoake orañe o rahoñeo; nigorogodoiñe i likerañey, nimb’etia mb’atia ka o ana-pale’oo.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Tam-po’ i tangololahiy ty fivola’ i ampi’oy; nampireandreañe’ i helatsey ty voatse toy! nihondrahondra naho niozoñozoñe ty tane toy.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Nitoañe’ i lala’oy i riakey, i rano jabajabay ty nilalan-tsile’o; vaho tsy nioniñe o liam-pandia’oo.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Narahe’o hoe lia-raike ondati’oo, am-pità’ i Mosè naho i Aharone.