Psaltaren 77
1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
in finem pro Idithun psalmus Asaph voce mea ad Dominum clamavi voce mea ad Deum et intendit me
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
in die tribulationis meae Deum exquisivi manibus meis nocte contra eum et non sum deceptus rennuit consolari anima mea
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
memor fui Dei et delectatus sum exercitatus sum et defecit spiritus meus diapsalma
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
anticipaverunt vigilias oculi mei turbatus sum et non sum locutus
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
cogitavi dies antiquos et annos aeternos in mente habui
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
et meditatus sum nocte cum corde meo exercitabar et scobebam spiritum meum
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
numquid in aeternum proiciet Deus et non adponet ut conplacitior sit adhuc
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
aut in finem misericordiam suam abscidet a generatione in generationem
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
aut obliviscetur misereri Deus aut continebit in ira sua misericordias suas diapsalma
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
et dixi nunc coepi haec mutatio dexterae Excelsi
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
memor fui operum Domini quia memor ero ab initio mirabilium tuorum
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
et meditabor in omnibus operibus tuis et in adinventionibus tuis exercebor
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
Deus in sancto via tua quis deus magnus sicut Deus noster
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
tu es Deus qui facis mirabilia notam fecisti in populis virtutem tuam
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
redemisti in brachio tuo populum tuum filios Iacob et Ioseph diapsalma
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
viderunt te aquae Deus viderunt te aquae et timuerunt et turbatae sunt abyssi
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
multitudo sonitus aquarum vocem dederunt nubes etenim sagittae tuae transeunt
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
vox tonitrui tui in rota inluxerunt coruscationes tuae orbi terrae commota est et contremuit terra
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
in mari via tua et semitae tuae in aquis multis et vestigia tua non cognoscentur
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
deduxisti sicut oves populum tuum in manu Mosi et Aaron
