Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

KAHEA aku la au i ke Akua ma ko'u leo, Ma ko'u leo i ke Akua, a hoolohe mai la ia ia'u.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

I ko'u la i popilikia ai, nonoi aku la au i ka Haku: Kikoo aku la kuu lima i ka po, aole i haule: Hoole iho la kuu naau, aole ia e hoomahaia.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Hoomanao aku la au i ke Akua, a kupikipikio iho la; Noonoo aku la au, a maule iho la kuu naau. (Sila)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Ua paa ia oe na alu o ko'u mau maka: Ua lauwiliia hoi au, aole hiki ke olelo aku.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Noonoo no au i na la kahiko, I na makahiki hoi o ka wa mamua loa aku.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Hoomanao iho la au i kuu mele i ka po: Me kuu naau wau i kukakuka iho ai; Huli ikaika hoi ko'u manao.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

E kipaku anei ka Haku i ka manawa pau ole? Aole anei ia e maliu hou mai?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Ua pauhia anei kona lokomaikai? Ua hala mau loa aku anei kana olelo?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Ua hoopoina anei ke Akua i ka lokomaikai? Ua puliki anei oia i kona aloha iloko o ka huhu? (Sila)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

I aku la au, o ko'u nawaliwali keia, O na makahiki o ka lima akau o ka Mea kiekie loa.

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

E hoomanao aku au i na hana mana a Iehova: E hoomanaoio no hoi au i na mea kupanaha au, i ka wa kahiko.

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

E noonoo aku au i kau hana a pau, A e manao nui hoi i kau mau haua mana.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Aia kou aoao, e ke Akua, ma kahi hoano, Owai la ke Akua nui e like me ke Akua?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

O oe ke Akua nana i hana na mea mana: Ua hoike mai no hoi oe i kou ikaika mawaena o na kanaka.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

I kou lima iho no oe i panai ai i kou poe kanaka, I na mamo a Iseraela, a me Iosepa. (Sila)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Ike aku la na wai ia oe, e ke Akua; Ike aku la na wai ia oe, a haalulu iho la: Kupikipikio no hoi na hohonu.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Ninini mai la hoi na ao i ka wai: Hoohekili mai la hoi na ao; Hoholo ae la na uila ou.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Maloko o ka puahiohio ka leo o kou hekili: Hoomalamalama mai la na uila i ka honua: Naue iho la ka honua me ka haalulu.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Aia kou kuamoo ma ka moana, A o kou alanui hoi ma na wai nui; Aole i ikeia kou mau kapuwai.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Alakai aku no oe i kou poe me he ohana hipa la, Ma ka lima o Mose, ma laua o Aarona.