Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Don Yedutun. Na Asaf. Zabura ce. Na yi kuka ga Allah don taimako; na yi kuka ga Allah don yă ji ni.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Sa’ad da nake cikin damuwa, na nemi Ubangiji; da dare na miƙa hannuwa ba gajiya raina kuma ya ƙi yă ta’azantu.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Na tuna da kai, ya Allah, na kuma yi nishi; na yi nishi, ƙarfina kuwa duk ya raunana. (Sela)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

ka hana idanuna rufewa; na damu ƙwarai har ba na iya magana.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Na yi tunani kwanakin da suka wuce, shekarun da suka wuce da daɗewa;

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

na tuna da waƙoƙina da dare. Zuciyata ta yi nishi, ƙarfina kuwa ya nemi yă sani.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

“Ubangiji zai ƙi ne har abada? Ba zai taɓa nuna alherinsa kuma ba?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Ƙaunarsa marar ƙarewa ta ɓace ke nan har abada? Alkawarinsa ya kāsa ke nan a dukan lokaci?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Allah ya manta yă yi jinƙai? Cikin fushinsa ya janye tausayinsa ne?” (Sela)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Sai na yi tunani, “Zan yi roƙo saboda wannan, shekarun da Mafi Ɗaukaka ya miƙa hannunsa na dama.”

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Zan tuna da ayyukan Ubangiji; I, zan tuna mu’ujizanka na tun dā.

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

Zan yi tunani a kan dukan ayyukanka in lura da dukan manyan abubuwan da ka aikata.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Hanyoyinka, ya Allah, masu tsarki ne. Wanda allah ne yake da girma kamar Allahnmu?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Kai ne Allahn da yakan aikata mu’ujizai; ka nuna ikonka a cikin mutane.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Da hannunka mai ƙarfi ka fanshi mutanenka, zuriyar Yaƙub da Yusuf. (Sela)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Ruwaye sun gan ka, ya Allah, ruwaye sun gan ka suka firgita; zurfafan gaske sun girgiza.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Gizagizai sun sauko da ruwa, sararin sama suka buga tsawa; kibiyoyinka suka yi ta kai komo da walƙiya.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Aka ji tsawanka a cikin guguwa, walƙiyarka ta haskaka duniya; duniya ta yi rawar jiki ta girgiza.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Hanyarka ta bi ta cikin teku, hanyarka ta bi cikin manyan ruwaye, duk da haka ba a ga sawunka ba.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Ka bi da mutanenka kamar garke ta hannun Musa da Haruna.