Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Ein Psalm Assaphs für Jeduthun, vorzusingen. Ich schreie mit meiner Stimme zu Gott; zu Gott schreie ich, und er erhöret mich.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

In der Zeit meiner Not suche ich den HERRN; meine Hand ist des Nachts ausgereckt und läßt nicht ab; denn meine Seele will sich nicht trösten lassen.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Wenn ich betrübt bin, so denke ich an Gott; wenn mein Herz in Ängsten ist; so rede ich. (Sela)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Meine Augen hältst du, daß sie wachen; ich bin so ohnmächtig, daß ich nicht reden kann.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Ich denke der alten Zeit, der vorigen Jahre.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Ich denke des Nachts an mein Saitenspiel und rede mit meinem Herzen; mein Geist muß forschen.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Wird denn der HERR ewiglich verstoßen und keine Gnade mehr erzeigen?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Ist's denn ganz und gar aus mit seiner Güte? und hat die Verheißung ein Ende?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Hat denn Gott vergessen, gnädig zu sein, und seine Barmherzigkeit vor Zorn verschlossen? (Sela)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Aber doch sprach ich: Ich muß das leiden; die rechte Hand des Höchsten kann alles ändern.

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Darum gedenk ich an die Taten des HERRN; ja, ich gedenke an deine vorigen Wunder

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

und rede von allen deinen Werken und sage von deinem Tun.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Gott dein Weg ist heilig. Wo ist so ein mächtiger Gott, als du, Gott, bist?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Du bist der Gott, der Wunder tut; du hast deine Macht beweiset unter den Völkern.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Du hast dein Volk erlöset gewaltiglich, die Kinder Jakobs und Josephs. (Sela)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Die Wasser sahen dich, Gott; die Wasser sahen dich und ängsteten sich, und die Tiefen tobeten.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Die dicken Wolken gossen Wasser; die Wolken donnerten, und die Strahlen führen daher.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Es donnerte im Himmel; deine Blitze leuchteten auf dem Erdboden; das Erdreich regte sich und bebete davon.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Dein Weg war im Meer und dein Pfad in großen Wassern, und man spürete doch deinen Fuß nicht.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.