< Psaltaren 77 >

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
Au chef de musique. Sur Jeduthun. D’Asaph. Psaume. Ma voix s’adresse à Dieu, et je crierai; ma voix s’adresse à Dieu, et il m’écoutera.
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
Au jour de ma détresse j’ai cherché le Seigneur; ma main était étendue durant la nuit et ne se lassait point; mon âme refusait d’être consolée.
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
Je me souvenais de Dieu, et j’étais agité; je me lamentais, et mon esprit défaillait. (Sélah)
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
Tu tiens ouvertes mes paupières; je suis inquiet, et je ne parle pas.
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
Je pense aux jours d’autrefois, aux années des siècles passés.
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
Je me souviens, de nuit, de mon cantique; je médite en mon cœur, et mon esprit cherche diligemment.
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
Le Seigneur rejettera-t-il pour toujours? et ne montrera-t-il plus sa faveur?
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
Sa bonté a-t-elle cessé pour toujours? Sa parole a-t-elle pris fin de génération en génération?
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
Dieu a-t-il oublié d’user de grâce? A-t-il enfermé ses miséricordes dans la colère? (Sélah)
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
Et je dis: C’est ici mon infirmité; – [je me souviendrai des] années de la droite du Très-haut,
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
Je me souviendrai des œuvres de Jah; car je me souviendrai de tes merveilles d’autrefois,
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
Et je penserai à toute ton œuvre, et je méditerai tes actes.
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
Ô Dieu! ta voie est dans le lieu saint. Où y a-t-il un dieu grand comme Dieu?
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
Toi, tu es le Dieu qui fais des merveilles; tu as fait connaître ta puissance parmi les peuples.
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
Tu as racheté par [ton] bras ton peuple, les fils de Jacob et de Joseph. (Sélah)
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
Les eaux t’ont vu, ô Dieu! les eaux t’ont vu, elles ont tremblé; les abîmes aussi se sont émus.
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
Les nuées ont versé des eaux, les nuages ont fait retentir une voix, et tes flèches se sont promenées.
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
La voix de ton tonnerre était dans le tourbillon, les éclairs ont illuminé le monde; la terre en a été émue et a tremblé.
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
Ta voie est dans la mer, et tes sentiers dans les grandes eaux; et tes traces ne sont pas connues.
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
Tu as conduit ton peuple comme un troupeau, par la main de Moïse et d’Aaron.

< Psaltaren 77 >