Psaltaren 77
1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
`To the ouercomere on Yditum, `the salm of Asaph. With my vois Y criede to the Lord; with my vois to God, and he yaf tent to me.
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
In the dai of my tribulacioun Y souyte God with myn hondis; in the nyyt `to fore hym, and Y am not disseyued. Mi soule forsook to be coumfortid;
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
Y was myndeful of God, and Y delitide, and Y was exercisid; and my spirit failide.
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
Myn iyen bifore took wakyngis; Y was disturblid, and Y spak not.
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
I thouyte elde daies; and Y hadde in mynde euerlastinge yeeris.
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
And Y thouyte in the nyyt with myn herte; and Y was exercisid, and Y clensid my spirit.
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
Whether God schal caste awei with outen ende; ether schal he not lei to, that he be more plesid yit?
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
Ethir schal he kitte awei his merci into the ende; fro generacioun in to generacioun?
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
Ethir schal God foryete to do mercy; ethir schal he withholde his mercies in his ire?
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
And Y seide, Now Y bigan; this is the chaunging of the riythond of `the hiye God.
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
I hadde mynde on the werkis of the Lord; for Y schal haue mynde fro the bigynnyng of thi merueilis.
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
And Y schal thenke in alle thi werkis; and Y schal be occupied in thi fyndyngis.
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
God, thi weie was in the hooli; what God is greet as oure God?
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
thou art God, that doist merueilis. Thou madist thi vertu knowun among puplis;
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
thou ayenbouytist in thi arm thi puple, the sones of Jacob and of Joseph.
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
God, watris sien thee, watris sien thee, and dredden; and depthis of watris weren disturblid.
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
The multitude of the soun of watris; cloudis yauen vois.
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
For whi thin arewis passen; the vois of thi thundir was in a wheel. Thi liytnyngis schyneden to the world; the erthe was moued, and tremblid.
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
Thi weie in the see, and thi pathis in many watris; and thi steppis schulen not be knowun.
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
Thou leddist forth thi puple as scheep; in the hond of Moyses and of Aaron.
