Psaltaren 77
1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
I cry out to God; I cry aloud to him, and he hears me.
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
Whenever have trouble, I pray to the Lord; all during the night I lift up my hands while I pray, [but] nothing causes me to be comforted.
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
When I think about God, I (despair/think that he will never help me); when I meditate about him, I am discouraged.
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
[All during the night] he prevents me from sleeping; I am very worried, with the result that I do not know what to say.
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
I think about days that have passed; I remember [what happened in] previous years.
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
I spend the whole night thinking [about things]; I meditate, and this is what I ask myself:
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
“Will the Lord always reject us? Will he never again be pleased with us?
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
Has he stopped faithfully loving us? Will he not do for us what he promised to do?
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
God promised to be merciful to us; has he forgotten that? Because he is angry [with us], has he decided to not be kind to us?”
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
Then I said, “What causes me to be [very] sad is that [it seems that] God, who is greater than any other god, is no longer powerful.”
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
[But then], Yahweh, I recall/remember your great deeds; I remember the wonderful things that you did in the past.
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
I meditate on all that you have done, and I think about your mighty acts.
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
God, everything that you do is holy; there is certainly no god [RHQ] who is great like you are!
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
You are God, the one who performs miracles; you showed to people of many people-groups that you are powerful.
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
By your power [MTY] you rescued your people [from Egypt]; you saved those who were descendants of Jacob and [his son] Joseph.
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
[It was as though] the waters [of the Red Sea] saw you and became very afraid, and even the deepest part of the water shook.
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
Rain poured down from the clouds [PRS]; it thundered [very loudly] [PRS], and lightning flashed in all directions.
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
Thunder crashed in the whirlwind, and lightning (lit up/flashed across) the entire sky [HYP]; the earth shook violently [DOU].
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
[Then] you walked through the sea on a path that you made through the deep water, but your footprints could not be seen.
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
You led your people like [a shepherd leads his] flock [of sheep], while Moses and Aaron were the leaders [of your people].
