Psaltaren 77
1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
For the Chief Musician; after the manner of Jeduthun. A Psalm of Asaph. I will cry unto God with my voice; even unto God with my voice, and he wilt give ear unto me.
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
In the day of my trouble I sought the Lord: my hand was stretched out in the night, and slacked not; my soul refused to be comforted.
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
I remember God, and am disquieted: I complain, and my spirit is overwhelmed. (Selah)
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
Thou holdest mine eyes watching: I am so troubled that I cannot speak.
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
I have considered the days of old, the years of ancient times.
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
I call to remembrance my song in the night: I commune with mine own heart; and my spirit made diligent search.
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
Is his mercy clean gone for ever? doth his promise fail for evermore?
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
Hath God forgotten to be gracious? hath he in anger shut up his tender mercies? (Selah)
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
And I said, This is my infirmity; [but I will remember] the years of the right hand of the Most High.
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
I will make mention of the deeds of the LORD; for I will remember thy wonders of old.
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
I will meditate also upon all thy work, and muse on thy doings.
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
Thy way, O God, is in the sanctuary: who is a great god like unto God?
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
Thou art the God that doest wonders: thou hast made known thy strength among the peoples.
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
Thou hast with thine arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
The waters saw thee, O God; the waters saw thee, they were afraid: the depths also trembled.
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
The clouds poured out water; the skies sent out a sound: thine arrows also went abroad.
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
The voice of thy thunder was in the whirlwind; the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
Thy way was in the sea, and thy paths in the great waters, and thy footsteps were not known.
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
Thou leddest thy people like a flock, by the hand of Moses and Aaron.
