Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

For the excellent musician Ieduthun. A Psalme committed to Asaph. My voyce came to God, when I cryed: my voyce came to God, and he heard me.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

In the day of my trouble I sought ye Lord: my sore ranne and ceased not in the night: my soule refused comfort.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

I did thinke vpon God, and was troubled: I praied, and my spirit was full of anguish. (Selah)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Thou keepest mine eyes waking: I was astonied and could not speake.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Then I considered the daies of olde, and the yeeres of ancient time.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

I called to remembrance my song in the night: I communed with mine owne heart, and my spirit searched diligently.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Will the Lord absent him selfe for euer? and will he shewe no more fauour?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Is his mercie cleane gone for euer? doeth his promise faile for euermore?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Hath God forgotten to be mercifull? hath he shut vp his teder mercies in displeasure? (Selah)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

And I sayde, This is my death: yet I remembred the yeeres of the right hand of the most High.

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

I remembred the workes of the Lord: certainely I remembred thy wonders of olde.

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

I did also meditate all thy woorkes, and did deuise of thine actes, saying,

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Thy way, O God, is in the Sanctuarie: who is so great a God as our God!

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Thou art ye God that doest wonders: thou hast declared thy power among the people.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Thou hast redeemed thy people with thine arme, euen the sonnes of Iaakob and Ioseph. (Selah)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

The waters sawe thee, O God: the waters sawe thee, and were afraide: yea, the depths trembled.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

The cloudes powred out water: the heauens gaue a sounde: yea, thine arrowes went abroade.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

The voyce of thy thunder was rounde about: the lightnings lightened the worlde: the earth trembled and shooke.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Thy way is in the Sea, and thy paths in the great waters, and thy footesteps are not knowen.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Thou diddest leade thy people like sheepe by the hand of Moses and Aaron.