Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Een psalm van Asaf, voor den opperzangmeester, over Jeduthun. Mijn stem is tot God, en ik roep; mijn stem is tot God, en Hij zal het oor tot mij neigen.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Ten dage mijner benauwdheid zocht ik den HEERE; mijn hand was des nachts uitgestrekt, en liet niet af; mijn ziel weigerde getroost te worden.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Dacht ik aan God, zo maakte ik misbaar; peinsde ik, zo werd mijn ziel overstelpt. (Sela)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Gij hieldt mijn ogen wakende; ik was verslagen, en sprak niet.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Ik overdacht de dagen van ouds, de jaren der eeuwen.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Ik dacht aan mijn snarenspel; in den nacht overleide ik in mijn hart, en mijn geest onderzocht:

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Zal dan de Heere in eeuwigheden verstoten, en voortaan niet meer goedgunstig zijn?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Houdt Zijn goedertierenheid in eeuwigheid op? Heeft de toezegging een einde, van geslacht tot geslacht?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Heeft God vergeten genadig te zijn? Heeft Hij Zijn barmhartigheden door toorn toegesloten? (Sela)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Daarna zeide ik: Dit krenkt mij; maar de rechterhand des Allerhoogsten verandert.

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Ik zal de daden des HEEREN gedenken; ja, ik zal gedenken Uw wonderen van ouds her;

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

En zal al Uw werken betrachten, en van Uw daden spreken.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

O God! Uw weg is in het heiligdom; wie is een groot God, gelijk God?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Gij zijt die God, Die wonder doet; Gij hebt Uw sterkte bekend gemaakt onder de volken.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Gij hebt Uw volk door Uw arm verlost; de kinderen van Jakob en van Jozef. (Sela)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

De wateren zagen U, o God! de wateren zagen U, zij beefden; ook waren de afgronden beroerd.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

De dikke wolken goten water uit; de bovenste wolken gaven geluid; ook gingen Uw pijlen daarhenen.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Het geluid Uws donders was in het ronde; de bliksemen verlichtten de wereld; de aarde werd beroerd en daverde.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Uw weg was in de zee, en Uw pad in grote wateren, en Uw voetstappen werden niet bekend.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Gij leiddet Uw volk, als een kudde door de hand van Mozes en Aaron.