Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Voor muziekbegeleiding; voor Jedoetoen. Een psalm van Asaf. Luide roep ik tot Jahweh; Luide tot God, opdat Hij mij hore!

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Overdag zoek ik in mijn benauwdheid den Heer, ‘s Nachts strekken mijn handen zich uit, onvermoeid.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Mijn ziel weigert troost: denk ik aan God, ik moet kreunen; Peins ik na, mijn geest is verslagen.

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Ik kan mijn ogen niet sluiten, En van onrust niet spreken.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Ik denk aan de oude dagen terug, En herinner me weer de vroegere jaren;

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Ik lig er ‘s nachts over te peinzen, Te klagen, en in mijn gedachten te tobben.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Zou de Heer dan voor altijd verstoten, En nooit genadig meer zijn;

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Zou zijn liefde voorgoed zijn verdwenen, Zijn belofte verbroken, die Hij deed van geslacht tot geslacht;

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Zou God zijn vergeten, Zich te ontfermen, Of in zijn toorn zijn hart hebben gesloten?

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Maar ik sprak: Neen, dìt werp ik ver van mij af, Dat de hand van den Allerhoogste veranderd zou zijn!

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Ik dacht dus aan uw daden, o Jahweh, Dacht terug aan uw vroegere wonderen;

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

Peinsde over al uw werken, Overwoog, wat door U is verricht.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Ja, uw weg was heilig, o God; Welke God was ontzaglijk als Jahweh!

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Gij waart de God, die wonderen wrochtte, En uw macht aan de heidenen toonde!

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Gij hebt door uw arm uw volk verlost, De zonen van Jakob en Josef!

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

De wateren zagen U, o God, De wateren zagen U en beefden, Zelfs de zeeën begonnen te rillen;

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

De wolken goten stromen neer, Het zwerk daverde en dreunde, Langs alle kant vlogen uw schichten rond.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Uw donder kraakte en rolde, Uw bliksems verlichtten de wereld, De aarde rilde en beefde!

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Uw weg liep midden door de zee, Uw pad door onstuimige wateren; Toch bleven uw sporen onzichtbaar!

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Zo hebt Gij uw volk als schapen geleid, Door de hand van Moses en Aäron!