< Psaltaren 77 >

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
Přednímu kantoru z potomků Jedutunových, s Azafem, žalm. Hlas můj k Bohu, když volám, hlas můj k Bohu, aby ucha naklonil ke mně.
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
V den ssoužení svého Pána hledal jsem, v noci ruce své rozprostíral jsem bez přestání, a nedala se potěšiti duše má.
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
Na Boha zpomínal jsem a kormoutil se, přemyšloval jsem, a úzkostmi svírán byl duch můj. (Sélah)
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
Zdržoval jsi oči mé, aby bděly; potřín jsem byl, aniž jsem mluviti mohl.
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
I přicházeli mi na pamět dnové předešlí, a léta dávní.
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
Rozpomínal jsem se v noci na zpěvy své, v srdci svém přemyšloval jsem, a zpytoval to duch můj, pravě:
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
Zdali na věky zažene Bůh? Nikdy-liž již více lásky neukáže?
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
Zdali do konce přestane milosrdenství jeho? A konec vezme slovo od pokolení až do pokolení?
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
Zdali se zapomněl smilovávati Bůh silný? Zdaž zadržel v hněvě milosrdenství svá? (Sélah)
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
I řekl jsem: Toť jest má smrt. Ale učiníť proměnu pravice Nejvyššího.
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
Rozpomínati se budu na skutky Hospodinovy, a připomínati sobě divné činy tvé, od starodávna.
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
A přemyšlovati o všelikém díle tvém, a o skutcích tvých mluviti.
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
Bože, svatá jest cesta tvá. Kdo jest silný, veliký, jako Bůh?
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
Ty jsi ten Bůh silný, jenž činíš divné věci; uvedl jsi v známost mezi národy sílu svou.
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
Vysvobodil jsi ramenem lid svůj, syny Jákobovy a Jozefovy. (Sélah)
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
Vidělyť jsou tě vody, Bože, viděly tě vody, a zstrašily se; pohnuly se také i hlubiny.
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
Vydali povodně oblakové, vydala hřmot nebesa, ano i kameníčko tvé skákalo.
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
Vznělo hřímání tvé po obloze, blýskání osvěcovalo okršlek zemský, pohybovala se a třásla země.
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
Skrze moře byla cesta tvá, a stezky tvé skrze vody veliké, a však šlepějí tvých nebylo znáti.
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
Vedl jsi jako stádo lid svůj skrze Mojžíše a Arona.

< Psaltaren 77 >