Psaltaren 77
1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
[Jeduthun te aka mawt ham Asaph kah Jeduthun tingtoenglung] Pathen taengah ka ol ka huel tih ka pang. Pathen taengah ka ol ka huel tih kai taengla a hna han kaeng.
2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
Ka citcai tue vaengah ka Boeipa ka toem. Khoyin ah ka ban ka lam tih kha tlaih pawh. Ka hinglu hloep ham a aal.
3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
Pathen ka ngaidam tih ka ko. Lolmang ka taeng vaengah ka mueihla rhae.
4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
Ka mikhmuh ah miklung nan buem tih kai n'cahoeh he ka thui lek pawh. (Selah)
5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
Khosuen hlamat kum kah khohnin te ka poek.
6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
Khoyin ah ka rhotoeng ka ngaidam. Ka thinko ah lolmang ka taeng tih ka mueihla a sat.
7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
Ka Boeipa loh kumhal duelam nim n'hlahpham vetih koekthoek kan doe bal eh ti voel pawt nim?
8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
A sitlohnah loh a yoeyah la a toeng vetih a olkhueh loh cadilcahma phoeikah cadilcahma ham bawtpat pawn a ya?
9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
Pathen loh sitlohthamlam ham a hnilh tih a haidamnah te thintoek loh a uep bal nim? (Selah)
10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
Ka nue coeng ka ti vaengah he Khohni kah bantang kut loh n'talh.
11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
BOEIPA kah khoboe tah ka ngaidam rhoe ka ngaidam pai tih hlamat lamkah na khobaerhambae khaw ka ngaidam.
12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
Te dongah na bisai boeih te ka thuep vetih na bibi boeih te lolmang ka taeng puei ni.
13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
Pathen namah kah longpuei cim ah mebang pathen lae Pathen bangla aka tanglue bal?
14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
Khobaerhambae aka saii Pathen namah loh pilnam rhoek taengah na sarhi khaw na tueng sak.
15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
Na pilnam Jakob neh Joseph koca te bantha neh na tlan. (Selah)
16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
Tui rhoek loh Pathen namah m'hmuh uh. Tui rhoek loh namah m'hmuh uh vaengah kilkul uh tih a laedil pataeng tlai.
17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
Khomai loh tui han hawk. Khomong khaw a ol hum. Na thaltang rhoek khaw thui.
18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
Humhae khui lamkah na khohum ol ah rhaek la phaa tih lunglai khaw tlai coeng, diklai khaw hinghuen coeng.
19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
Tuitunli dongkah na longpuei neh tui puei dongah khaw na lamkat patoeng, lamkat patoeng om dae na kholaeh ming uh pawh.
20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
Na pilnam te Moses kut, Aaron kut neh tuping bangla na mawt.
