Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Alang sa pangulong musikero; sunod sa istilo ni Jedutun. Ang salmo ni Asaf. Magtawag ako sa Dios uban sa akong tingog; tawgon ko ang Dios uban sa akong tingog, ug ang akong Dios makadungog kanako.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Sa adlaw sa akong kalisdanan nangita ako sa Ginoo; sa kagabhion akong gibayaw ang akong mga kamot, ug dili gayod kini makapoyan. Midumili ang akong kalag nga mahupay.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Naghunahuna ako sa Dios sa dihang ako nag-agulo; naghunahuna ako kaniya sa dihang ako naluya. (Selah)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Imong giablihan ang akong mga mata; dili ako makasulti sa hilabihang kalibog.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Naghunahuna ako sa nangaging mga adlaw, mahitungod sa mga adlaw nga dugay nang milabay.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Sa kagabhion nahinumdoman ko ang usa ka awit nga kaniadto akong giawit. Gipamalandongan ko pag-ayo ug gisulayan sa pagsabot kung unsa ang nahitabo.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Isalikway ba ako sa Dios sa kahangtoran? Dili na ba siya magpakita kanako ug pabor?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Ang iya bang pagkamatinud-anon sa kasabotan mawala na sa hingpit? Napakyas ba ang iyang saad sa kahangtoran?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Nakalimot ba ang Dios nga magmaluluy-on? Nasirad-an na ba sa iyang kapungot ang iyang kahangawa? (Selah)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Miingon ako, “Mao kini ang akong kagul-anan: ang pagkausab sa tuong kamot sa Labing Halangdon nganhi kanato.”

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Apan akong hinumdoman ang imong mga buhat, O Yahweh; hunahunaon ko ang imong kahibulongan nga mga buhat kaniadto.

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

Pamalandongan ko ang imong mga buhat ug pagahunahunaon ko kini.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Ang imong pamaagi, O Dios, balaan; unsa nga dios ang ikatandi sa atong bantogang Dios?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Ikaw ang Dios nga naghimo sa mga kahibulongan; gipakita mo sa katawhan ang imong kusog.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Gihatagan mo ug kadaogan ang imong katawhan pinaagi sa imong dakong gahom— ang mga kaliwat ni Jacob ug ni Jose. (Selah)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Ang katubigan nakakita kanimo, O Dios; ang katubigan nakakita kanimo, ug nangahadlok (sila) ang kinahiladman nangurog.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Ang mga panganod nagbubo ug tubig; ang mapanganorong kawanangan naghatag ug tingog; ang imong mga pana nanagpanglupad.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Ang imong gadalugdog nga tingog madungog diha sa hangin; ang kilat midan-ag sa kalibotan, ang yuta mikurog ug nauyog.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Ang imong dalan diha sa dagat ug ang imong agianan diha sa dagkong mga tubig, apan ang imong mga tunob dili makita.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Gigiyahan mo ang imong katawhan sama sa panon pinaagi sa kamot ni Moises ug ni Aaron.