Psaltaren 75

1 En Psalm och visa Assaphs, att han icke förgicks, till att föresjunga. Vi tacke dig, Gud, vi tacke dig, och förkunne din under, att ditt Namn så när är.

För sångmästaren; "Fördärva icke"; en psalm, en sång av Asaf. Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

2 Ty i sinom tid skall jag rätt döma.

"Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

3 Jorden bäfvar, och alle de derpå bo; men jag håller hennes pelare stadiga. (Sela)

Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga." (Sela)

4 Jag sade till de stortaliga: Berömmer eder icke så; och till de ogudaktiga: Trugens icke uppå välde;

Jag säger till de övermodiga: "Varen icke övermodiga", och till de ogudaktiga: "Upphöjen ej hornet."

5 Trugens icke så fast uppå edart välde; taler icke så halsstyft.

Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

6 Det hafver ingen nöd hvarken af östan eller vestan, eller af de berg i öknene.

Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

7 Ty Gud är domare; denna förnedrar han, och den andra upphöjer han.

nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

8 Ty Herren hafver en skål i handene, och med starkt vin fullt inskänkt, och skänker derutaf; men de ogudaktige måste alle dricka, och utsupa dräggena.

Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

9 Men jag vill förkunna evinnerliga, och lofsjunga Jacobs Gudi;

Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.

10 Och vill sönderbryta allt de ogudaktigas våld; att de rättfärdigas välde skall upphöjdt varda.

Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.