< Psaltaren 74 >

1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
Masquil de Asaph. ¿POR qué, oh Dios, [nos] has desechado para siempre? ¿por qué ha humeado tu furor contra las ovejas de tu dehesa?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Acuérdate de tu congregación, que adquiriste de antiguo, [cuando] redimiste la vara de tu heredad; este monte de Sión, donde has habitado.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Levanta tus pies á los asolamientos eternos: á todo enemigo que ha hecho mal en el santuario.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Tus enemigos han bramado en medio de tus sinagogas: han puesto sus divisas por señas.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
[Cualquiera] se hacía famoso según que había levantado el hacha sobre los gruesos maderos.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
Y ahora con hachas y martillos han quebrado todas sus entalladuras.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
Han puesto á fuego tus santuarios, han profanado el tabernáculo de tu nombre [echándolo] á tierra.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
Dijeron en su corazón: Destruyámoslos de una vez; han quemado todas las sinagogas de Dios en la tierra.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
No vemos ya nuestras señales: no hay más profeta; ni con nosotros hay quien sepa hasta cuándo.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
¿Hasta cuándo, oh Dios, el angustiador [nos] afrentará? ¿ha de blasfemar el enemigo perpetuamente tu nombre?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
¿Por qué retraes tu mano, y tu diestra? ¿[por qué] la escondes dentro de tu seno?
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Empero Dios es mi rey ya de antiguo; el que obra saludes en medio de la tierra.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
Tú hendiste la mar con tu fortaleza: quebrantaste cabezas de ballenas en las aguas.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
Tú magullaste las cabezas del leviathán; dístelo por comida al pueblo de los desiertos.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
Tú abriste fuente y río; tú secaste ríos impetuosos.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
Tuyo es el día, tuya también es la noche: tú aparejaste la luna y el sol.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
Tú estableciste todos los términos de la tierra: el verano y el invierno tú los formaste.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Acuérdate de esto: que el enemigo ha dicho afrentas á Jehová, y que el pueblo insensato ha blasfemado tu nombre.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
No entregues á las bestias el alma de tu tórtola: y no olvides para siempre la congregación de tus afligidos.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Mira al pacto: porque las tenebrosidades de la tierra llenas están de habitaciones de violencia.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
No vuelva avergonzado el abatido: el afligido y el menesteroso alabarán tu nombre.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Levántate, oh Dios, aboga tu causa: acuérdate de cómo el insensato te injuria cada día.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
No olvides las voces de tus enemigos: el alboroto de los que se levantan contra ti sube continuamente.

< Psaltaren 74 >