Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
Instrução de Asafe: Deus, por que nos rejeitaste para sempre? [Por que] tua ira fumega contra as ovelhas do teu pasto?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Lembra-te do teu povo, que tu compraste desde a antiguidade; a tribo de tua herança, que resgataste; o monte Sião, em que habitaste.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Percorre as ruínas duradouras, tudo que o inimigo destruiu no santuário.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Os teus inimigos rugiram no meio de tuas assembleias; puseram por sinais de vitória os símbolos deles.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
Eles eram como o que levantam machados contra os troncos das árvores.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
E agora, com machados e martelos, quebraram todas as obras entalhadas.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
Puseram fogo no teu santuário; profanaram [levando] ao chão o lugar onde o teu nome habita.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
Disseram em seus corações: Nós os destruiremos por completo; serão queimadas todas as assembleias de Deus na terra.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
Já não vemos os nossos sinais; já não há mais profeta; e ninguém entre nós sabe até quando será assim.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
Deus, até quando o adversário insultará? O inimigo blasfemará o teu nome para sempre?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Por que está afastada a tua mão direita? Tira-a do teu peito!
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Deus é o meu Rei desde a antiguidade; ele opera salvação no meio da terra.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
Tu dividiste o mar com a tua força; quebraste as cabeças dos monstros nas águas.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
Despedaçaste as cabeças do leviatã; e o deste como alimento ao povo do deserto.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
Tu dividiste a fonte e o ribeiro; tu secaste os rios perenes.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
A ti pertence o dia, a noite também é tua; tu preparaste a luz e o sol.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
Tu estabeleceste todos os limites da terra; tu formaste o verão e o inverno.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Lembra-te disto: que o inimigo insultou ao SENHOR; e um povo tolo blasfemou o teu nome.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Não entregues a vida da tua pombinha para os animais selvagens; não te esqueças para sempre da vida dos teus pobres.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Olha para o [teu] pacto, porque os lugares escuros da terra estão cheios de habitações violentas.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
Não permitas que o oprimido volte humilhado; que o aflito e o necessitado louvem o teu nome.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Levanta-te, Deus; luta em favor de tua causa; lembra-te do insulto que o tolo faz a ti o dia todo.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Não te esqueças da voz dos teus adversários; o barulho dos que se levantam contra ti sobe cada vez mais.
