< Psaltaren 74 >

1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
Ó Deus, porque nos rejeitaste para sempre? Porque se accende a tua ira contra as ovelhas do teu pasto?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Lembra-te da tua congregação que compraste desde a antiguidade, da vara da tua herança que remiste, este monte de Sião, em que habitaste.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Levanta os teus pés para as perpetuas assolações, para tudo o que o inimigo tem feito de mal no sanctuario.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Os teus inimigos bramam no meio das tuas synagogas; põem n'ellas as suas insignias por signaes.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
Cada qual se fez afamado, conforme levantara o machado contra a espessura do arvoredo.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
Mas agora toda a obra entalhada por uma vez quebram com machados e martellos.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
Lançaram fogo no teu sanctuario; profanaram, derribando-a até ao chão, a morada do teu nome.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
Disseram nos seus corações: Despojemol-os d'uma vez. Queimaram todas as synagogas de Deus na terra.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
Já não vemos os nossos signaes, já não ha propheta: nem ha entre nós alguem que saiba até quando isto durara.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
Até quando, ó Deus, nos affrontará o adversario? Blasphemará o inimigo o teu nome para sempre?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Porque retiras a tua mão, a saber, a tua dextra? tira-a de dentro do teu seio, e consome-os.
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Todavia Deus é o meu Rei desde a antiguidade, obrando a salvação no meio da terra.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
Tu dividiste o mar pela tua força; quebrantaste as cabeças dos dragões nas aguas.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
Fizeste em pedaços as cabeças do leviathan, e o déste por mantimento aos habitantes do deserto.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
Fendeste a fonte e o ribeiro: seccaste os rios impetuosos.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
Teu é o dia e tua é a noite: preparaste a luz e o sol.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
Estabeleceste todos os limites da terra; verão e inverno tu os formaste.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Lembra-te d'isto: que o inimigo affrontou ao Senhor, e que um povo louco blasphemou o teu nome.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Não entregues ás feras a alma da tua rola: não te esqueças para sempre da vida dos teus afflictos.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Attende ao teu concerto; pois os logares tenebrosos da terra estão cheios de moradas de crueldade.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
Oh, não volte envergonhado o opprimido: louvem o teu nome o afflicto e o necessitado.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Levanta-te, ó Deus, pleiteia a sua propria causa; lembra-te da affronta que o louco te faz cada dia.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Não te esqueças dos gritos dos teus inimigos: o tumulto d'aquelles que se levantam contra ti augmenta continuamente.

< Psaltaren 74 >