Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
Intellectus Asaph. Ut quid Deus repulisti in finem: iratus est furor tuus super oves pascuæ tuæ?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Memor esto congregationis tuæ, quam possedisti ab initio. Redemisti virgam hereditatis tuæ: mons Sion, in quo habitasti in eo.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Leva manus tuas in superbias eorum in finem: quanta malignatus est inimicus in sancto!
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Et gloriati sunt qui oderunt te: in medio solemnitatis tuæ. Posuerunt signa sua, signa:
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
et non cognoverunt sicut in exitu super summum. Quasi in silva lignorum securibus
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
exciderunt ianuas eius in idipsum: in securi, et ascia deiecerunt eam.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
Incenderunt igni Sanctuarium tuum: in terra polluerunt tabernaculum nominis tui.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
Dixerunt in corde suo cognatio eorum simul: quiescere faciamus omnes dies festos Dei a terra.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
Signa nostra non vidimus, iam non est propheta: et nos non cognoscet amplius.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
Usquequo Deus improperabit inimicus: irritat adversarius nomen tuum in finem?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Ut quid avertis manum tuam, et dexteram tuam, de medio sinu tuo in finem?
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Deus autem rex noster ante sæcula: operatus est salutem in medio terræ.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
Tu confirmasti in virtute tua mare: contribulasti capita draconum in aquis.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
Tu confregisti capita draconis: dedisti eum escam populis Æthiopum.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
Tu dirupisti fontes, et torrentes: tu siccasti fluvios Ethan.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
Tuus est dies, et tua est nox: tu fabricatus es auroram et solem.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
Tu fecisti omnes terminos terræ: æstatem et ver tu plasmasti ea.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Memor esto huius, inimicus improperavit Domino: et populus insipiens incitavit nomen tuum.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Ne tradas bestiis animas confitentes tibi, et animas pauperum tuorum ne obliviscaris in finem.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Respice in testamentum tuum: quia repleti sunt, qui obscurati sunt terræ domibus iniquitatum.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
Ne avertatur humilis factus confusus: pauper et inops laudabunt nomen tuum.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Exurge Deus, iudica causam tuam: memor esto improperiorum tuorum, eorum quæ ab insipiente sunt tota die.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Ne obliviscaris voces inimicorum tuorum: superbia eorum, qui te oderunt, ascendit semper.
