Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
The lernyng of Asaph. God, whi hast thou put awei in to the ende; thi strong veniaunce is wrooth on the scheep of thi leesewe?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Be thou myndeful of thi gadering togidere; which thou haddist in possessioun fro the bigynnyng. Thou ayenbouytist the yerde of thin eritage; the hille of Syon in which thou dwellidist ther ynne.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Reise thin hondis in to the prides of hem; hou grete thingis the enemy dide wickidli in the hooli.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
And thei that hatiden thee; hadden glorie in the myddis of thi solempnete.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
Thei settiden her signes, `ethir baneris, signes on the hiyeste, as in the outgoing; and thei knewen not.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
As in a wode of trees thei heweden doun with axis the yatis therof in to it silf; thei castiden doun it with an ax, and a brood fallinge ax.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
Thei brenten with fier thi seyntuarie; thei defouliden the tabernacle of thi name in erthe.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
The kynrede of hem seiden togidere in her herte; Make we alle the feest daies of God to ceesse fro the erthe.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
We han not seyn oure signes, now `no profete is; and he schal no more knowe vs.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
God, hou long schal the enemye seie dispit? the aduersarie territh to ire thi name in to the ende.
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Whi turnest thou awei thin hoond, and `to drawe out thi riythond fro the myddis of thi bosum, til in to the ende?
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Forsothe God oure kyng bifore worldis; wrouyte heelthe in the mydis of erthe.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
Thou madist sad the see bi thi vertu; thou hast troblid the heedis of dragouns in watris.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
Thou hast broke the heedis of `the dragoun; thou hast youe hym to mete to the puplis of Ethiopiens.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
Thou hast broke wellis, and strondis; thou madist drie the flodis of Ethan.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
The dai is thin, and the niyt is thin; thou madist the moreutid and the sunne.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
Thou madist alle the endis of erthe; somer and veer tyme, thou fourmedist tho.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Be thou myndeful of this thing, the enemye hath seid schenschip to the Lord; and the vnwijs puple hath excitid to ire thi name.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Bitake thou not to beestis men knoulechenge to thee; and foryete thou not in to the ende the soulis of thi pore men.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Biholde in to thi testament; for thei that ben maad derk of erthe, ben fillid with the housis of wickidnessis.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
A meke man be not turned awei maad aschamed; a pore man and nedi schulen herie thi name.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
God, rise vp, deme thou thi cause; be thou myndeful of thin vpbreidyngis, of tho that ben al dai of the vnwise man.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Foryete thou not the voices of thin enemyes; the pride of hem that haten thee, stieth euere.
