Psaltaren 74
1 En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
A maschil of Asaph. God, why have you rejected us forever? Why does your anger burn against the sheep of your pasture?
2 Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
Call to mind your people, whom you purchased in ancient times, the tribe whom you have redeemed to be your own heritage, and Mount Zion, where you live.
3 Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
Come look at the complete ruins, all the damage that the enemy has done in the holy place.
4 Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
Your adversaries roared in the middle of your appointed place; they set up their battle flags.
5 Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
They hacked away with axes as in a thick forest.
6 Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
They smashed and broke down all the engravings; they broke them with axes and hammers.
7 De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
They set your sanctuary on fire; they desecrated where you live, knocking it to the ground.
8 De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
They said in their hearts, “We will destroy them all.” They burned up all of your meeting places in the land.
9 Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
We do not see any more signs; there is no prophet any more, and no one among us knows how long this will last.
10 Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
How long, God, will the enemy throw insults at you? Will the enemy blaspheme your name forever?
11 Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
Why do you hold back your hand, your right hand? Take your right hand from your garment and destroy them.
12 Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
Yet God has been my king from ancient times, bringing salvation on the earth.
13 Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
You divided the sea by your strength; you smashed the heads of the sea monsters in the waters.
14 Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
You crushed the heads of leviathan; you fed him to those living in the wilderness.
15 Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
You broke open springs and streams; you dried up flowing rivers.
16 Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
The day is yours, and the night is yours also; you set the sun and moon in place.
17 Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
You have set all the borders of the earth; you have made summer and winter.
18 Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
Call to mind how the enemy hurled insults at you, Yahweh, and that a foolish people has blasphemed your name.
19 Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Do not give the life of your dove to a wild animal. Do not forget forever the life of your oppressed people.
20 Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
Remember your covenant, for the dark regions of the land are full of places of violence.
21 Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
Do not let the oppressed be turned back in shame; let the poor and oppressed praise your name.
22 Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
Arise, God; defend your own honor; call to mind how fools insult you all day long.
23 Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Do not forget the voice of your adversaries or the uproar of those who continually defy you.
